Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att göra barnkonventionen till svensk lag.
Förra året firade Sverige 20 år med barnkonventionen. Mycket positivt har hänt under dessa år men på alltför många områden står utvecklingen kring barns rättigheter fortfarande och stampar.
Trots att Sverige har förbundit sig att följa FN:s konvention om barnets rättigheter finns det brister i både lagstiftning och praxis. Den nuvarande transformeringsmetoden, som innebär att lagar ändras och anpassas till konventionens bestämmelser, är helt enkelt inte tillräcklig för att barns rättigheter ska tas på allvar. Alla barns rätt till utbildning kopplat till gömda flyktingbarn och varje barns rätt att komma till tals i exempelvis vårdnadstvister och utredningar är bara två områden som så tydligt visar att dagens modell inte är tillräcklig. Barns rätt får aldrig vara beroende av vuxenvärldens välvilja.
Menar vi allvar med att barnens bästa ska sättas i främsta rummet behöver barnkonventionen göras till svensk lag, inkorporeras i svensk lagstiftning. Belgien och Finland har redan lagstadgat i barnkonventionens anda. Låt oss följa deras exempel. En sådan svensk markering skulle både inför EU:s medlemsländer och inför övriga världen visa att också Sverige prioriterar barns behov och intressen. Vi skulle dessutom kunna markera ytterligare genom att vara tydliga med att det i de fall då barnkonventionen konkurrerar med andra lagtexter och/eller konventioner ska barnkonventionens anda gälla, såvida detta innebär den bästa lösningen för aktuella barn.
Om barnkonventionen skulle gälla som lag i Sverige skulle barns rättigheter och ställning stärkas, särskilt inom rättsväsendet. Större krav skulle då kunna ställas på beslutsfattare, myndigheter och domstolar när det gäller kompetens om barns behov och rättigheter. Vi skulle få se ett samhälle växa fram där alla som jobbar med barn också i sina utbildningar tydligare skulle lära sig barnkonventionen och dess mening. Kunskapen om barns rättigheter skulle dessutom ges större utrymme i barns egen utbildning och, inte minst viktigt, ett barnrättsperspektiv skulle bli ett verkligt inslag i varje beslutsfattares vardag.