Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ett rättvist tandvårdsstöd.
För knappt två år sedan genomfördes en mycket viktig och omfattande tandvårdsreform som nära nog dubblerade de statliga ekonomiska satsningarna på tandvården. Ett grundläggande syfte var att motivera dem som inte regelbundet gick till tandläkaren att göra det. Regelbundna besök förebygger stora och kostsamma lagningar och ger en bättre tandhälsa.
Sedan 2010 erbjuder folktandvården i samtliga landsting eller regioner sina patienter en och samma modell av frisktandvård eller abonnemangstandvård. Det betyder att patienten betalar ett fast pris för sin tandvård, utifrån en riskbedömning av den enskilde patientens tandhälsa. Abonnemangstandvård har fokus på förebyggande vård och skapar incitament hos patienten att sköta sina tänder och att besöka tandvården regelbundet. På så sätt bidrar abonnemangstandvården till att förbättra tandhälsan och till minskade tandvårdskostnader för både samhälle och individ.
Det finns emellertid en detaljbestämmelse i det statliga tandvårdsstödet som gör att patienter som valt abonnemangstandvård missgynnas jämfört med de patienter som betalar tandvård per besök eller behandling. Vid kostsamma behandlingar har abonnemangspatienter inte samma högkostnadsskydd då de inte får tillgodogöra sig inbetald avgift för avtalet.
Därför bör lagen om statligt tandvårdsstöd (2008:145), och särskilt 2 kap. 5 §, ses över.