Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om omskärelse av pojkar.
En debatt som fokuserat på föräldrarnas rätt till omskärelse av sina omyndiga gossebarn har florerat under senare tid. Vårdnadshavarnas perspektiv värnas då ensidigt, men vem har egentligen frågat gossarna själva vad de har önskat?
Emellertid har Sverige undertecknat FN:s barnkonvention och hälso- och sjukvården har anslutit sig till de kriterier som Nordisk Förening för Sjuka Barns Behov har ställt upp. I dessa slås det fast att barn ska informeras på sina villkor för vård som ges, att barn har rätt till barnutbildad personal som kan bemöta barnens fysiska och psykiska behov, att barnens integritet ska, kort sagt, respekteras.
Vad kan då vara mer integritetskränkande än avlägsnande av kroppsdelar utan medgivande?
När barns och vuxnas intressen kolliderar vid exempelvis misshandel och pedofili tar vi med självklarhet barnets parti genom att kriminaliserat dessa beteenden för barnens skydd. Att då betrakta föräldrarnas önskan om avlägsnande av kroppsdelar som en samhällelig rättighet utan intresse för barnets medgivande förefaller absurt.
Det riktigt allvarliga är att omskärelse av gossar av förespråkarna beskrivits som en komplikationsfri åtgärd. Fakta är att minskad frekvens av livmoderhalscancer hos partner eller minskad frekvens av hivinfektion hos omskurna män inte är entydigt vetenskapligt visad. Livsstilsfaktorer här kan mycket väl vara mer avgörande än omskärelsen i sig.
Men negativa konsekvenser av omskärelse är väl kända. Hit hör urinrörsförträngning som kan leda till njurskador och i värsta fall till upphörd njurfunktion med behov av dialys eller transplantation. Nedsatt känslighet på ollonet kan ge en effekt motsvarande ”dubbla” kondomer, vilket kan medverka till ökad risk för spridning av hiv då en ”tredje” kondom ytterligare nedsätter känsligheten. Även de allmänkirurgiska komplikationerna, såsom infektion, defekt läkning, skador vid ingreppet, narkosen m.m. kan inte negligeras.
Mot denna bakgrund förefaller det oss som hyckleri att i samhällsdebatten utlämna en gosse från nyföddhetsperioden och under barnaåren genom att kräva att sjukvården ska tvingas medverka till könsstympningar på enbart vårdnadshavares begäran. Ett populistiskt rättvisepatos är ett övergrepp på den mest utsatta, den omyndiga pojken. Ingrepp utan medicinsk indikation men med risker för oåterkallelig skada ska inte påtvingas någon som är omyndig.