Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av en kartläggning av hemlösa barns situation.
I Sverige finns inga hemlösa barn; i alla fall inte enligt statistiken. Verkligheten är något helt annat.
Barn måste vara folkbokförda någonstans. Det kan, när det vill sig riktigt illa, vara på ställen där de av olika skäl inte vill eller kan bo. Kanske har föräldrarna slängt ut barnen, kanske har de rymt hemifrån för att situationen i hemmet blivit olidlig. I de allra värsta fallen blir dessa barn i praktiken hemlösa. Men ingenstans syns detta i statistiken, eftersom barn enligt svensk lagstiftning inte kan vara hemlösa.
Den obefintliga statistiken gör att det inte går att effektivt motverka barns hemlöshet. Vi vet ju faktiskt inte hur många de är, varför de är hemlösa och hur stort hjälpbehovet är. Många av dessa barn lever på gatan. Och flera bor också hemma hos ”snälla farbröder” eller andra, som kanske inte är lämpliga att ta hand om ett barn.
Svenska myndigheter måste påbörja ett effektivt arbete mot hemlöshet hos barn och unga. Det kräver att statistik finns och att hemlöshet bland barn kartläggs. Att kartlägga hemlöshet som drabbar barn och unga kräver kunskap om och nära kontakt med dem som drabbas. Särskilda metoder krävs för att få ett grepp om mörkertalen. Det är viktigt med ett nära samarbete med skola, fritidsverksamheter, polis och socialtjänst. Dessutom finns det många barn som inte har förtroende för myndigheter, utan hellre vänder sig till frivilligorganisationer, såsom Stockholms Stadsmission. Därför bör frivilligorganisationer bli en naturlig del i arbetet att kartlägga och förebygga barns hemlöshet.
Därför är det viktigt att
barn som lever i hemlöshet ska synas i statistiken
kartlägga och förebygga hemlöshet bland barn.