Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att statsbidragen till tolktjänster för döva bör fördelas efter antalet beställda tolkuppdrag.
Teckenspråkstolkar behövs i en rad olika situationer där döva möter hörande. Det kan till exempel vara i mötet mellan döva och myndigheter, men även i dövas vardagliga kontakter. Arbetssituationen för teckenspråkstolkarna är mycket skiftande – från läkarbesök och begravningar till myndighetsmöten och konferenser.
Landstingen har sedan 1994 skyldighet att organisera och tillhandahålla tolktjänst för vardagstolkning. Finansieringen sker dels med landstingens egna medel, dels med statsbidrag. Landstingens ekonomi ser olika ut och tolkservicen varierar därför kraftigt för döva i olika delar av landet. I en del landsting fungerar tolkservicen bra medan det i andra landsting råder stor tolkbrist. På flera håll är tolkcentralerna tvungna att prioritera tolkuppdragen – ofta prioriteras tolkning för fritid och rekreation lågt, i vissa landsting prioriteras det bort helt och hållet. Tillgång till tolk ska naturligtvis inte vara en fråga om var man bor.
I Örebro finns riksgymnasierna för döva, hörselskadade och dövblinda, och också specialförskola, vilket medför ökade kostnader för tolkservice i länet. Den snabba ökningen av efterfrågan visar att döva personer i allt större grad blir medvetna om sina rättigheter och använder sig av viktig service, men det ökar också trycket på ett landsting som Örebros som har en hög andel döva bland sin befolkning. Det ansvaret bör bäras solidariskt. Det måste få stöd av ett statsbidragssystem som tar hänsyn till de speciella åtaganden länet har, i annat fall riskerar servicenivån att inte följa med en angelägen efterfrågan.
Om tillgången till teckenspråkstolk ska vara likvärdig över landet krävs en omfördelning av det statliga stödet så att det motsvarar antalet beställningar. Så är inte fallet idag. Det råder stora regionala skillnader. År 2009 hade till exempel Västra Götaland, som ligger i nivå på antalet beställda tolkuppdrag som Örebro, 224 kronor i statligt stöd för varje uppdrag, i Örebro är stödet bara 83 kronor. Örebro måste därför prioritera mycket hårdare än andra landsting bland sina beställningar. Det är inte rimligt att en tolkverksamhet i en del av landet får en tredjedel så mycket resurser som en tolkverksamhet i en annan del av landet för samma behov.