Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att anta en ny handlingsplan för att öka tillgängligheten i samhället för personer med funktionsnedsättning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att handlingsplanen ska vara möjlig att följa upp och utvärdera.
År 2000 beslutade riksdagen att anta ett mycket ambitiöst mål för att uppnå en tillgängligare miljö för personer med funktionshinder. På tio år skulle så kallade enklare hinder vara åtgärdade för att underlätta för personer med funktionsnedsättning att röra sig i olika miljöer och även förbättra delaktigheten i det offentliga rummet, naturligtvis en vällovlig och mänsklig rättighet i ett modernt samhälle.
I handlingsplanen finns två tydliga mål om förbättrad tillgänglighet som bör vara åtgärdade vid utgången av 2010. Det ena rör kollektivtrafiken och det andra rör frågan om enkelt avhjälpta hinder som sedan år 2001 finns införd i plan- och bygglagen. Dessutom ska de statliga myndigheterna fungera som föredöme när det gäller tillgänglighetsarbetet. Nu har den uppsatta tiden snart gått ut och även om arbetet har intensifierats under senare år återstår dessvärre oändligt mycket att göra.
På något sätt måste arbetet därför fortsätta men också intensifieras. Undertecknad anser att det ska antas en ny handlingsplan på området men att den nya planen också ska innehålla mätbara mål. På så sätt blir planen tydligare och lättare att följa upp, och det är nödvändigt. Parallellt med detta måste det också införas eller förberedas för olika former av tvingande regler och sanktioner så att det faktiskt kan straffa sig att inte agera för tillgänglighet. Det kan tyckas vara en sympatisk hantering att först arbeta med nationella mål och att sedan mäta resultatet av dessa. Men om resultaten uteblir måste det finnas beredskap för att använda mer tvingande metoder.
Undertecknad anser att det bör övervägas att bristande tillgänglighet ska skrivas in i diskrimineringslagen som grund för diskriminering och med kraftfulla sanktioner.
I FN:s konvention för rättigheter för personer med funktionsnedsättning artikel 9, framkommer det att personer med funktionsnedsättning ska kunna leva oberoende och fullt ut kunna delta på livets alla områden. Vi har ratificerat konventionen. Vi har därmed åtagit oss att personer med funktionsnedsättning ska åtnjuta mänskliga rättigheter och samtidigt stärka deras möjlighet till full delaktighet i samhället.