Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda frågan om donationsförberedande behandling.
Behovet av organ för transplantation är idag avsevärt större än tillgången. En orsak till att inte fler organ kan doneras är att det i Sverige saknas lagliga möjligheter att ge donationsförberedande behandling d.v.s. påbörja eller fortsätta intensivvården av en döende patient i syfte att avvakta utveckling av en total hjärninfarkt och därmed möjliggöra organdonation.
Idag kan organ användas från donatorer som avlidit på intensivvårdsavdelning efter det att dödsfallet konstaterats med direkt hjärnrelaterade kriterier. Detta betyder att patienten har utvecklat en total hjärninfarkt. Sedan dödsfallet konstaterats får intensivvården fortgå under maximalt 24 timmar.
Under dessa 24 timmar ska sjukvården ta reda på patientens inställning till organdonation, samtal med de närstående ska äga rum och det eventuella donationsingreppet förberedas och planeras gemensamt med den aktuella transplantationsenheten.
En stor majoritet av svenskarna är positiva till att donera organ efter sin död. Detta generösa uttryck för medmänsklighet och altruism bör samhället ta tillvara på ett tydligare sätt än idag. Om en person har en uttalad önskan att donera sina organ för andra människors liv och hälsa så bör sjukvården ges möjlighet att tillmötesgå en sådan önskan, bl.a. genom donationsförberedande behandling. Att på detta sätt ta hänsyn till patientens önskan kan knappast anses strida mot grundläggande vårdetiska principer.
Det finns en rad etiska, juridiska och medicinska problem som behöver lösas för att donationsföreberedande behandling ska bli möjlig i svensk sjukvård. Regeringen bör utreda hur dessa problem kan lösas.
Detta bör ges regeringen till känna.