Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att det i alla kommuner ska finnas en handlingsplan med vård-, boende- och sysselsättningskedja.
För de människor som hamnat snett i tillvaron och kommer in på institutioner av olika slag – fängelse, vårdhem, rehabilitering etc. – är det av stor vikt att det finns en god planering i god tid innan utskrivning sker. Missbrukare som fått vara en månad på behandlingshem ”äter upp sig” och mår bättre fysiskt, men behöver en sysselsättning och ett boende med stöd som fungerar direkt vid ankomst till den egna kommunen. Viss vård faller även under landstinget/regionen, vilket kräver samverkan mellan dem och hemkommunen.
Detta fallerar ibland, då placeringar/köp av platser blir väldigt långt från hemkommunen, vars tjänstemän är olika insatta och engagerade i hur behandlingen/rehabinsatserna går. Det är inte svårt att förstå att det blir återfall, när tillvaron återigen blir ostrukturerad för att man inte har något vettigt att göra. Varje kommun borde ha en tydlig handlingsplan med vård-, boende- och sysselsättningskedja för personer med missbruksproblem, psykiska sjukdomar och med dubbeldiagnoser, som är särskilt utsatta grupper.
Det är viktigt att dessa handlingsplaner visar hur planeringen ska kunna ske på ett så individuellt anpassat sätt som möjligt. Att dagens vårdorganisationer inte är rustade för att hjälpa personer med samsjuklighet får en särskilt allvarlig konsekvens i tvångsvården. Det är nödvändigt att tydligare reglera kommunernas och även landstingens respektive uppgifter i en handlingsplan. Ett otydligt delat ansvar för behandling samt ett parallellt ansvar för utredning och bedömning för dem som behöver insatser från båda huvudmännen riskerar att fortsätta att leda till olika prioriteringar.