Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vårdåtgärder för en förbättrad kvinnohälsa.
Jämfört med män är kvinnor fortfarande förlorare i den svenska vården. Män och deras behov betraktas som norm och kvinnor blir bortprioriterade. Denna bistra sanning bekräftas i en studie gjord av SKL (Sveriges Kommuner och Landsting). Med driftiga Alexandra Charles i spetsen har 1,6-miljonerklubben de senaste åren belyst detta missförhållande och satt fokus på de 1,6 miljoner kvinnor över 45 år som ofta förbigås i hälsofrågor, trots de möjligheter som modern vård erbjuder.
Jag vill lyfta fram ett område där vårdsystemet riskerar att svikta i stödet till kvinnor. Det gäller frågan om subvention för receptbelagt lokalt östrogen, vilket är en lågt doserad men effektiv behandling mot klimakterierelaterade besvär i underlivet – besvär i form av torra och sköra slemhinnor, vilket ger upphov till sveda, klåda, torrhetskänsla, smärta vid samlag och upprepade urinvägsinfektioner. De beskrivna besvären drabbar enligt undersökningar var tredje kvinna i övergångsåldern – uppemot en halv miljon svenska kvinnor tros lida av underlivsbesvär som en följd av klimakteriet. Det är visserligen inte besvär som dödar, men de nöter elakt ner livskvaliteten.
Tandvårds- och Läkemedelsverket (TLV) beslutar om vilka mediciner som ska omfattas av högkostnadsskydd och därmed ska subventioneras, vilket innebär att samhället betalar en del av kostnaden för medicinen och de blir billigare för patienten. För tillfället håller TLV på med en översyn av subventionerna av receptbelagt lokalt östrogen. Risken är stor att de beslutar att avskaffa dem, så att de drabbade får betala hela kostnaden för medicinen.
Om subventionen avskaffas och de drabbade tvingas bära hela kostnaden själva, vet vi att det går ut över de drabbade kvinnorna. Exempel finns. 2008 valde ett landsting att självmant avskaffa subventionerna av receptbelagda lokala östrogener. Snabbt ökade den redan höga andelen obehandlade kvinnor. På ett år sjönk den totala försäljningen av lokala östrogener hos apoteket i landstinget med uppemot tio procent – de drabbade kvinnorna gick inte över till det receptfria alternativet, eftersom de tvingades bära hela kostnaden för det själva. Subventionen är nu återinförd. Det var inte värt det hälsomässiga priset.
Redan idag går många drabbade omkring med obehandlade besvär. Det innebär onödigt lidande och kostnader för samhället på andra håll, till exempel i form av sjukskrivningar. Men genom att fler blir medvetna om vårdens möjligheter kan kvinnors allmänna hälsa förbättras. Därför vore det ett olyckligt hinder på vägen mot en mer jämlik vård om det blev dyrare att drabbas av besvär som enbart drabbar kvinnor.
Självklart måste man göra prioriteringar av vilka läkemedel som samhället ska subventionera, men när det gäller prioriteringar som direkt drabbar kvinnohälsan bör regeringen följa frågan noga.