Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om dyslektikers rätt till stöd och hjälpmedel från landstingen.
Endast hälften av Sveriges landsting erbjuder hjälp till barn med funktionsnedsättningen dyslexi. Det visar en granskning som gjorts av Dyslexiförbundet. Förbundet menar att vi i Sverige har en skollag och en hälso- och sjukvårdslag (HSL) som skall gälla lika för alla medborgare och att det därför är märkligt och oacceptabelt att landstingen tolkar HSL så olika.
Landstingens agerande leder till att många barn och ungdomar inte får den utredning och det stöd de behöver, visar granskningen. För andra är väntetiden alltför lång – upp till 2 år – om en utredning, ofta efter en lång kamp, äntligen beviljas. När stödet slutligen kommer, kan det vara alldeles för sent. De färdigheter i läsning och skrivning man går miste om i tidiga skolår går aldrig att reparera helt.
Berörda landsting motiverar sitt ointresse med att detta är kommunernas uppgift enligt skollagen eller också ger de andra tvivelaktiga förklaringar. Dyslexiförbundet menar att landstingen aldrig kan avhända sig sitt ansvar enligt HSL, såvida inte detta är avtalat och skatteväxlat och man är förvissad om att kommunen träder in enligt HSL. Alltför många barn ramlar idag mellan stolarna.
Kommunerna har enbart ansvar enligt skollagen, men i svårutredda och svårbehandlade fall av läs- och skrivsvårigheter måste sjukvården träda in med sina expertkunskaper och hjälpmedelsresurser.
Landsting i alla delar av landet bör ta sin del av ansvaret för att ge stöd och tillhandahålla hjälpmedel till dyslektiker.