Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vård på lika villkor.
Det är upprörande för mig som kvinna att vår skattefinansierade vård i Sverige inte är jämställd. Fortfarande utgör mannen normen för vård och medicinsk forskning – detta trots att hälften av Sveriges befolkning är kvinnor! Denna ojämställdhet innebär en stor risk för kvinnor som är i behov av hälso- och sjukvård.
I medicinska uppslagsverk och liknande står att läsa att ett ringformat utslag runt ett fästingbett är ett klassikt tecken på borrelia. Det som är mindre känt är att utslaget hos en fästingbiten kvinna sällan är ringformat. I själva verket är det jämnrött med en mörkare del i mitten. Detta är ett exempel på den otillräckliga kunskap som finns om kvinnors besvär och symptom. Tillgången till utredning och behandling av ett flertal olika sjukdomar är sämre för kvinnor än män. Kvinnor får dessutom vänta längre än män för att få tid hos allmänläkaren, både vid akuta och icke akuta besvär. Chansen är mindre för kvinnor än män att få nyare, bättre och dyrare läkemedel. Detta är endast några av de skillnader som framkommer i den genusmedicinska kunskapsöversikt som Sveriges Kommuner och Landsting nyligen presenterade.
Enligt 2 § hälso- och sjukvårdslagen (1997:142) är målet för hälso- och sjukvården en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Det kan konstateras att det finns allvarliga brister när det gäller måluppfyllelse av lagen. Kvinnor får inte vård på lika villkor som män.
Idag har patienterna makt att själva välja vård, antingen i Sverige eller utomlands. Det är en bra möjlighet för patienterna men vi kan inte godta att kvinnor tvingas till vård i andra länder på grund av landstingens tillkortakommanden. God skattefinansierad vård till alla, oavsett kön, ingår i den svenska välfärden. Den ska vi vara rädda om.
Regeringen arbetar för införande av öppna kvalitetsredovisningar och jämförande av vårdens prestationer. Det är viktigt att det blir obligatoriskt att delta och att kön är ett av kvalitetsområdena i redovisningarna. På så sätt kan kvalitetsredovisningarna bli ett viktigt redskap för en jämställd hälso- och sjukvård.
Med öppna kvalitetsredovisningar finns möjligheter för såväl patienter och landsting som uppdragsgivare att jämföra vården inom och mellan län. Då får patienten makt att välja den vård som är bäst utifrån patientens behov. För kvinnor borde detta motsvara en jämställd vård. Kvalitetsredovisningarna ger också landstingen en morot att bedriva en mer jämställd vård och medvetandegöra sin personal.