Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att förtydliga kommunens ansvar för en person som beviljats boende enligt LSS.
Enligt kommunallagen får kommuner endast svara för insatser som ges den egna kommunens invånare. Därmed är kommunerna förhindrade att bekosta vård och omsorg åt en individ som är bosatt i annan kommun. Dock finns ett undantag i 17 a § lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS), vilket möjliggör köp av boendeplatser för vård som inte kan erbjudas i den egna kommunen.
I landet finns ett tjugotal små kommuner med specialiserade vårdboenden där ett flertal av de boende är placerade av en annan kommun än den kommun där vårdboendet är beläget.
Under senare år har det visat sig att flera av de placerande kommunerna sagt upp avtal som tecknats mellan kommuner och vårdboenden, vilket ytterst drabbar de vårdbehövande.
För att få behålla en vårdplats tvingas de att skriva sig i den kommun där vårdboendet är beläget. Detta i sin tur vältrar över kostnaderna på kommuner med specialiserad vård. För många små kommuner innebär detta en tung ekonomisk börda.
En rimlig tolkning är förstås att åtagandet är livslångt och att den placerande kommunen därför ska bära kostnadsansvaret till dess vårdbehovet upphör. Eftersom oklarheter råder bör detta förtydligas i LSS.
Frågan har behandlats i propositionen ”Personlig assistans och andra insatser – åtgärder för ökad kvalitet och trygghet”, mars 2010, men problematiken kvarstår och inga åtgärder har vidtagits. Med propositionen föreslår regeringen inte någon ändring i bestämmelserna om kommuners ansvar för LSS-insatser för personer som beviljats boendeinsats i annan kommun, men anser samtidigt att frågorna kräver ytterligare överväganden.