Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ökade krav på sjukvården.
I min valkrets har jag haft kontakt med en medborgare vars familj har drabbats av två allvarliga och långvariga sjukdomsfall. Det ena handlade om en whiplashskada och det andra om ett diskbråck. Bägge ledde till mångårigt lidande och lång sjukfrånvaro. Med en bättre fungerande sjukvård hade sannolikt både lidandet och frånvaron kunnat minska för dessa båda. Åtta respektive fyra års sjukfrånvaro och lidande hade kunnat om inte försvinna så förkortas.
Den nuvarande regeringens medicin är att straffa de sjuka genom högre skatt och sämre ersättning och tvinga ut de sjuka i ett arbetsliv som inte tar emot dem eller som de inte klarar av. Det är cyniskt och löser inte grundproblemet för de verkligt sjuka. En bättre väg är att ställa högre krav på sjukvården från den första dagen den möter en patient. Sjukvården bör sedan ta ett helhetsansvar för patienten tills denne är färdigbehandlad.
Medborgaren har rätt att få ett vänligt och professionellt bemötande i sjukvården. Läkare och annan personal som tar sig tid att lyssna på patienten har större möjligheter att ställa rätt diagnos och få genomslag för en riktig behandling. Alla patienter, oavsett bakgrund eller hälsotillstånd, måste få sina problem tagna på allvar och få en god och snabb service – från första kontakt till färdig behandling.
Patienten måste kunna påverka vårdens innehåll och när den ges och av vem. Om en läkare och en patient får en dålig relation med bristande förtroende försvåras behandlingen och rehabiliteringen. Då måste patientens vilja respekteras. Det kräver dock att sjukvården som en skattefinansierad verksamhet också ställs inför tydliga kvalitetskriterier och öppna jämförelser för att vägleda medborgarna.
I kraven måste rätten till kontinuitet under hela behandlingen finnas med.