Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om dyslexiutredningar.
Tal- och skrivsvårigheter, så kallad dyslexi, är ett vanligt förekommande problem bland barn. Det får anses som särskilt viktigt att barn som just håller på att lära sig läsa och skriva får hjälp med att lösa eventuella dyslexiproblem. Utan rätt diagnos finns en stor risk att de rätta pedagogiska stöden i skolan uteblir, vilken i sin tur innebär en ökad risk för att barn med läs- och skrivsvårigheter hamnar efter och upplever skolan som en hemsk plats.
På vissa håll i landet har man haft stora problem med årslånga väntetider för att utreda enskilda barns dyslexiproblem där processen inleds med en remiss från läkare. Vid en dyslexiutredning testas inte bara läs- och skrivförmågan. Likaså görs en grundlig utredning av elevens förmåga till språklig bearbetning. Under utredningen identifieras därmed de grundläggande svårigheter som ligger bakom elevens läs- och skrivsvårigheter, för att man i nästa steg skall kunna inrikta träningen mot att lösa problemet.
Allt detta medför emellertid att utredningarna på vissa håll i landet tar upp till två år att genomföra. Det är lätt att tänka sig vad det betyder för ett barn att behöva vänta så lång tid på att få sin diagnos och därmed få det stöd och den hjälp som krävs för att kunna tillgodogöra sig nödvändiga kunskaper i skolan. Mot denna bakgrund vore det rimligt att verka för kortare utredningstider när det gäller att identifiera eventuella dyslexiproblem bland barn.