Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en översyn av reglerna så att unga med funktionsnedsättning får rätt till en meningsfull sysselsättning.
Många unga människor med rörelsehinder saknar i dag helt sysselsättning. I första hand är självklart ett vanligt arbete den naturliga utgångspunkten även för personer med rörelsehinder. Men verkligheten är ofta den att många i dag står oerhört långt från den reguljära arbetsmarknaden. För den som har ett rörelsehinder innebär avsaknaden av ett vanligt lönearbete ofta ett totalt utanförskap.
Enligt LSS saknas rätten till en sysselsättning för den som tillhör den tredje gruppen i lagens personkrets. Detta trots att den ursprungliga ambitionen när lagen tillkom i början av 1990-talet var att hela personkretsen skulle omfattas av denna rätt. Enligt socialtjänstlagen är kommunerna skyldiga att verka för att personer med funktionsnedsättning får en meningsfull sysselsättning (5 kap. 7 § socialtjänstlagen). Lagstiftningen är tandlös och innebär i praktiken att unga människor glöms bort från och med den dag de slutar skolan. Det är ett stort slöseri att unga människor inte kan delta i arbetslivet på samma sätt som alla andra.