Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att vård som ges i Sverige kan tillmötesgå de vårdbehov som människor med diagnoser inom områdena elöverkänslighet och metallrelaterade skador har.
Riksdagen har tidigare avslagit motioner på detta område men i takt med att antalet drabbade ökar och problemen blir mer komplicerade för dem som drabbas blir det också allt orimligare att riksdagen blundar för problemen. Jag väljer därför att åter väcka denna fråga.
Som EU-medborgare har vi möjlighet att söka vård i hela unionen. Det är ganska svårt men allt fler har hittat vägar som gör att de kan få vård i andra länder. En av anledningarna till att personer söker vård i andra länder är att man anser sig kunna få en för sin sjukdom adekvat vård där. Att den vården inte är tillgänglig i Sverige beror på att vår ansvariga myndighet (Socialstyrelsen) har en annan uppfattning än sina motsvarande myndigheter i de flesta andra EU-länder om vad vård på vetenskaplig grund kan vara. Läkare som i Sverige praktiserar dessa i våra grannländer godkända behandlingsmetoder riskerar bli fråntagen sin legitimation.
Detta upplever många patienter som orimligt. Det kan inte få vara så att vård som kan ges exempelvis i Tyskland inte skall få ges i Sverige. Vi talar ju om fri rörlighet för kapital, varor, tjänster och människor inom EU. Det finns en tanke bakom att jag räknat upp de fyra friheterna i den ordningen, med människorna sist. Många uppfattar nämligen att det finns en rangordning mellan dessa friheter där kapitalet är viktigast och människorna minst viktiga.
Allt fler patienter får nu vård som ger goda resultat i utlandet men kan inte fortsätta sin behandling när de kommer hem till Sverige. Att på det viset begränsa tjänsters rörlighet, som Socialstyrelsens inställning till vård som är godkänd i andra EU-länder innebär, kan inte vara förenligt med den inre marknadens grundtanke.
Tandvårdsskadeförbundet och Elöverkänsligas Riksförbund har med stöd från Allmänna arvsfonden under ett antal år drivit ett projekt som kallas HET-projektet. HET står för Hälsoproblematik för elöverkänsliga och tandvårdsskadade. Som en utlöpare från den mycket intressanta studien över dessa patientgrupper har Klinikprojektet vuxit fram.
Det är en grupp människor som framgångsrikt har hittat vägar i den tunga byråkratin i vårt land som gjort det möjligt för människor som inte kan få adekvat vård i Sverige att få sådan vård i andra länder på hemlandstingets bekostnad.
Tanken med denna motion är att regeringen ska se till att dessa människor slipper åka långt för att få sin vård. Det bör vara möjligt att skapa ett undantag i regelverket som gör att vårdgivare exempelvis i Finland, Österrike eller Tyskland kan starta och driva kliniker i Sverige med behandlingsformer som inte begränsas av Socialstyrelsens uppfattning. Undantaget skulle innebära att en sådan klinik får bedriva vård i Sverige enligt de metoder som är tillåtna i andra EU-länder.
Dessa kliniker skall självklart ha samma rätt som andra privata vårdgivare att erbjuda sina tjänster till de landsting som är intresserade. Jag är övertygad om att många landsting som har dessa mycket svåra och ofta mycket dyra patienter skulle vara intresserade av att använda dessa tjänster om det blev enklare att göra det.
Det kan självklart finnas många svårigheter med att genomföra denna förändring även om det för en EU-medborgare som har svenskt medborgarskap och som fått adekvat vård i ett annat EU-land naturligtvis är svårt att förstå varför man vägras få sådan vård i Sverige.
Mycket onödigt lidande skulle dock kunna undvikas om dessa låsningar kunde bändas upp. Förhoppningen är därför att regeringen i samarbete med de två nämnda riksorganisationerna som omnämns i motionen verkligen på allvar ska försöka lösa den orimliga situation dessa patienter befinner sig i. För att påskynda en sådan utveckling av vården i Sverige bör riksdagen ge regering till känna som sin uppfattning att även vårdtjänster måste ges möjlighet att ges över nationsgränser inom EU så som beskrivs ovan.