Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en förutsägbar och kostnadseffektiv lösning för apotekstäckning i glesbygd.
I samband med avregleringen av apoteksmonopolet uppkom frågan hur apoteksservicen i glesbygden skulle kunna tillgodoses även efter avregleringen.
Under en övergångsperiod på tre år ska de nya apoteksaktörerna genom avtal ansvara för att säkra tillgängligheten till läkemedel. Därefter ska en utvärdering ske. Regeringen har valt att lösa tillgänglighetsproblemet genom avtal i stället för lagstiftning. Genom att regeringen har valt att träffa enskilda avtal så minskar allmänhetens insyn och förutsägbarheten. En utvärdering av avtalen kommer att ske efter tre år.
Riksrevisionen hänvisar i sin rapport Förberedelsearbetet i apoteksreformen till att det finns två modeller som skulle kunna användas i arbetet för att utforma en fungerande och förutsägbar apotekstäckning i glesbygden.
Referensmodellen innebär att aktörerna åläggs en nationell prissättning, och alla butiker ska använda sig av samma prissättning. Därmed garanteras även glesbygden en bra tillgänglighet till läkemedel.
Tillgänglighetsmodellen innebär en reglering av handelsmarginalen genom att apoteksersättningen regleras utifrån närheten till andra butiker. Är avståndet stort så ökar ersättningen och vice versa.
Det behövs förutsägbara och långsiktiga åtgärder för att garantera tillgängligheten till läkemedel i hela landet. I dagsläget finns många av de apoteksombud kvar som byggdes upp under det statliga apoteksmonopolet. Men osäkerheten är stor och det finns en risk för att ombuden kommer att minska i omfattning eftersom de bygger på enskilda avtal och inte lagstiftning.