Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ridsport ska ses som friskvård och omfattas av avdragsrätten.
Arbetsgivaren kan i dag erbjuda sin personal motionsaktiviteter av enklare slag och mindre värde vid motionsanläggningar som ligger skilda från arbetsplatsen. Den anställde kan också själv betala motionsavgiften, och mot kvitto få ersättning från arbetsgivaren för sitt utlägg.
Tennis, styrketräning, squash och handboll är okej. Även rosenterapi, tai chi och zonterapi ingår i den skattefria friskvård som arbetsgivare kan erbjuda sina anställda. Däremot får den som vill stärka sig i ridning ett nej då ridning anses vara en ”lyxsport”.
Att avfärda ridsporten som en lyxsport är både fel och förlegat. Runt 500 000 svenskar rider regelbundet idag. Ridsport är den största handikappidrotten i Sverige och den näst största ungdomsidrotten. Det är den allra största fritidssysselsättningen för flickor.
Ridning används också som terapi, så kallad hippoterapi, och har funnits länge i Tyskland och USA. Idag behandlas bland annat reumatism, funktionshinder och anorexi med goda resultat från hästryggen. Forskning visar också att kroppens lyckohormoner, endorfiner, ökar vid umgänge med djur.
Det är obegripligt att andra idrotter kan betraktas som friskvård medan den näst största, som framförallt har betydelse för kvinnor, är utesluten. Genom jobbskatteavdraget har främst låg- och medelinkomsttagare fått stora sänkningar av inkomstskatten. På så sätt har möjligheten ökat att finansiera sitt idrottsutövande. Det hindrar inte att skattelagstiftningens diskriminering av ridning måste upphöra.
Att uppmuntra till friskvård är bra då det är en investering i svenska folkets hälsa. Men likt handboll, tennis och rosenterapi ska även ridsport omfattas av avdragsrätten. Regeringen bör därför överväga att utvidga friskvårdsavdraget till att även omfatta ridsport.