Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ersättning för skador som uppstår vid utvinning av naturresurser.
I Sverige finns unika naturresurser i form av vattenkraft, vår mark är rik av mineraler och vi har en miljömedveten strategi att utveckla vindkraften. Problemet med dessa samhällsviktiga industrier är att de kan leda till en hel del problem för dem som lever bredvid dessa. Det kan handla om höga ljudnivåer, problem med damm, förstörd utsikt, sättningar i byggnader eller andra störningar och oförutsedda händelser. Dessa verksamheter finns ofta på orter i glesbygden, i kommuner med relativt låga skatteinkomster och som dessutom ofta är utflyttningsbygder.
Idag får de som utsätts för dessa störningar ersättningar utifrån olika regelverk. Det rimliga vore att de som utsätts för störningarna skulle få ersättning från ett likställt regelverk.
Exploatörer som vill utvinna vattenkraft, mineraler eller andra naturresurser regleras av skiftande regelverk. För utvinning av mineraler gäller minerallagen som i korthet innebär att exploatören ska stå för de skador som driften är orsaken till. Det ger en väldigt liten återbäring för de samhällen som får utstå stadsomvandlingar, som innebär att folk måste flytta från hus och hem för att ge utrymme för gruvor. Där finns också problem med damm samt nedsmutsning av vattendrag m.m.
För störningar från vatten- och vindkraften gäller principen om bygdepeng. Det är i många hänseenden en mer generös inställning till de samhällen som drabbas av förfulande vindkraftverk eller förstörda fiskevatten från vattenkraftverk. Dessa pengar går ofta direkt tillbaka till de samhällen som drabbas av exploateringen. I Norge finns en modell av beskattning, där exploatören får betala en del av sin skatt till de orter där exploateringen sker i stället för att bara betala allt till staten.
De medborgare eller samhällen som utsätts för störningar i sin närmiljö av vind- eller vattenenergi eller gruvindustri borde få en rimlig ersättning för de problem som uppstår. Därför borde man ändra beskattningssystemet på ett sådant sätt att en viss summa per t.ex. utvunnet ton malm eller kWh energi skulle gå till en fond. Behållningen i fonden skulle kunna användas till ersättning av skador och andra miljöförbättringar i den kommun där exploateringen sker.