Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att tillsätta en utredning för att se över lagstiftningen i syfte att införa avdragsrätt för enskilda för folkhälsofrämjande åtgärder.
Samhället satsar stora summor på ohälsan genom sjukvård, läkemedel och ersättning till sjuka. Trots att vi vet att många sjukdomar orsakas eller förvärras av vår livsstil läggs relativt lite fokus på förebyggande hälsoarbete. Många hälsoproblem såsom övervikt, utmattningssyndrom och andra kroniskt stressrelaterade tillstånd kan dock förebyggas av enkla åtgärder såsom motion, god kosthållning och stresshantering.
Det är inte lätt att ändra en osund livsstil, även om vi är väl medvetna om konsekvenserna av den. Framgång med detta kan emellertid leda till exempelvis minskat behov av läkemedel och sjukskrivning. Därför bör samhället uppmuntra och stimulera positiva förändringar i livsstil.
Denna insikt har lett till att det sedan länge finns en möjlighet för företag att bidra till sin personals hälsa genom att erbjuda friskvård med avdragsrätt på skatten. Frågan är varför staten gör skillnad på anställda och personer som inte arbetar, t.ex. studenter, arbetslösa och pensionärer. Detta gäller även de arbetstagare hos arbetsgivare som inte erbjuder friskvård som personalförmån. Oavsett om individen har en arbetsgivare som tar kostnaden för friskvården eller inte finns dessa positiva effekter. Därför borde även personer utan arbetsgivare eller med arbetsgivare som inte erbjuder friskvård få samma möjlighet att göra motsvarande skatteavdrag för privatfinansierad friskvård.
Förutom ökat välbefinnande och minskat lidandet för individen ger hälsovinster positiva effekter på samhällsekonomin. En förbättrad folkhälsa borde delvis kompensera statens bortfall i skatteintäkter genom minskade utgifter för sjukvård och sjukskrivningar och ökade intäkter i form av inkomstskatt då fler kan arbeta. Genom att fler kan arbeta och längre upp i åldrarna stärks även arbetslinjen.
Förslaget avviker från den grundläggande principen i skattesystemet att avdrag inte medges för olika former av privata levnadskostnader. Även om principen i sig är rimlig finns det redan idag undantag för att uppnå andra viktiga mål. Skatterabatt för nyttjande av vissa tjänster som rör det privata har visat sig vara framgångsrika för att både skapa nya tjänster och avlasta hushållen vissa arbetsinsatser. Även i detta fall bör vi ta hänsyn till att privatkonsumtionen av friskvård kan få positiva effekter på statskassan, både direkt och indirekt. Jag föreslår därför att regeringen i ett första skede tillsätter en utredning för att se över konsekvenserna av en generell avdragsmöjlighet för privatpersoner för personlig friskvård.