Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ha kvar skattenämnderna.
Det finns mycket att diskutera kring vilka förutsättningar som ges för förtroendevalda att sköta sina uppdrag, men det är ändå den modell som bäst ger legitimitet för samhällets strukturer och beslutsprocesser. En demokrati med allt färre förtroendevalda blir en allt svagare demokrati. Ett ökat ”opolitiskt” beslutsfattande av anonyma tjänstemän vilkas mandat aldrig utsätts för folklig prövning är ingen god idé.
Antalet politiskt förtroendevalda i Sverige minskar i rask takt. Det blir mindre fullmäktigeförsamlingar och färre kommunala nämnder. Med färre tingsrätter blir det färre nämndemän. Lekmannainflytandet på socialförsäkringsområdet via socialförsäkringsnämnderna avskaffades av den borgerliga regeringen från den 1 januari 2008.
Skatteförfarandeutredningen föreslår att skattenämnderna avskaffas. Allmänhetens behov av inflytande och insyn i Skatteverkets verksamhet ska tillgodoses genom informella organ som t.ex. intressentrådet och regionala företagsråd. Till saken hör också att den borgerliga regeringen varit rask med att plocka bort politiskt förtroendevalda från ämbetsverkens styrelser. Riksdagens och riksdagsledamöternas insyn och påverkansmöjligheter har ju knappast utökats genom att ledamöterna förflyttats från beslutsfattande styrelser till s.k. insynsråd.
Skattenämnderna bör tills vidare vara kvar. De ska inte avvecklas utan en djupare utvärdering av deras verksamhet och en bredare diskussion om förtroendevaldas inflytande i den statliga förvaltningen. Det som sker tyst blir inte sällan fel. Tas skattenämnderna bort försvinner en kontaktyta på lokal nivå mellan myndigheten och samhället i övrigt. Kanske ska skattenämnderna bort, men då först efter en livlig offentlig debatt.