Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att sänka den s.k. dansbandsmomsen.
Skilda verksamheter i vårt samhälle är belagda med olika momsnivåer. Ofta finns det en logik bakom det olika momsuttaget. Men det förekommer också att dessa skillnader i momsskattesats upplevs som mindre logiska och till och med svåra att förstå och förklara. Ett sådant exempel, d.v.s. en skattetillämpning som är mindre logiskt och svår att förklara, är den så kallade dansbandsmomsen.
Momsnivån vid en musikkonsert, där publiken enbart lyssnar till musiken, är sex procent. Motsvarande momssats så snart åhörarna utöver att lyssna också börjar röra sig till musiken är 25 procent. Detta känns för oss och många andra gåtfullt.
Dansen är en folkrörelse som finns över hela landet, och stora mängder människor samlas i och kring dansen för att umgås och må väl. Dansen har en viktig social funktion och den stärker folkhälsan genom den fysiska aktivitet som dansarna utövar. Med ett lika momsuttag vid dans som vid konsert, d.v.s. en lägre moms vid dans, skulle entréavgiften för dansare sänkas. Rimligen skulle då fler dansare uppleva sig ha möjlighet att dansa och att dansa oftare än idag. Rimligen skulle också fler och mindre etablerade dansorkestrar och dansarrangörer lättare hävda sin verksamhet och vara kvar som aktörer med de minskade kostnader som en lägre momsnivå skulle innebära.
Varför kultur som utövas i form av dans ska beskattas med 25 procents moms, medan en annan kulturverksamhet i form av konsert är belagd med väsentligt lägre moms är svårt att förklara eller att se logiken i. Den lägre momssatsen på konserter är att ge den kulturyttringen ett erkännande och stöd, och det är nu dags att också erkänna dansen som en värdefull kulturyttring i vårt samhälle. Momsnivån för musikverksamhet bör därför vara densamma vare sig åhörarna eller publiken dansar till musiken eller inte.