Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att tillsätta en utredning med uppdraget att göra en bred översyn av hur invandringen påverkar Sverige, vad den tar för resurser i anspråk och vilken förmåga Sverige har att hantera nyinvandring.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om rutiner för uppföljning av återetableringsstödet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att inte hörsamma SOU 2010:5 om illegala invandrare.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att inte erbjuda illegala invandrare skattefinansierad sjukvård.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda åldern på s.k. ”ensamkommande barn” i syfte att säkerställa rättssäkerheten och se till att inga barn får stå tillbaka för vuxna som missbrukar systemet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över konsekvenserna av de nuvarande reglerna för arbetskraftsinvandring.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över regelverken för anhöriginvandring i syfte att strama åt dessa.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utvärdera Sveriges förmåga till fortsatt flyktingmottagning och vad de resurser som detta tar i anspråk kan åstadkomma genom alternativa former för flyktinghjälp, t.ex. genom ökat stöd till UNHCR.
Regeringens skrivelse 2010/11:29 Migration och asylpolitik innehåller en faktabeskrivning om vad som har skett under 2008–2009 och början av 2010 kring invandringsfrågor och är också en politisk beskrivning av vad den regeringen har gjort och avser att göra. I stort sett genomgående anser vi sverigedemokrater att den politiska inriktningen hos den borgerliga regeringen inte överensstämmer med våra åsikter och värderingar.
Sverige tar emot drygt 10 % av det totala antalet asylsökande till EU-området samtidigt utgör vår befolkning mindre än 2 % av den totala befolkningen inom EU. Jag citerar sista stycket sidan 11: “Sett i förhållande till folkmängd var antalet asylsökande i Sverige 2009 väsentligt högre än EU-genomsnittet.” Sverige ligger på tredje plats efter Cypern och Malta i antal mottagna per capita.
Den stora svenska invandringen har medfört hög arbetslöshet bland de invandrade, stort bidragsberoende, hög kriminalitet och omfattande samhällsutanförskap. Det kan även noteras att ambitionen att komma in i samhället ofta tycks vara oroväckande låg. Till exempel deltog endast 22 % av de asylsökande i den organiserade sysselsättning som erbjöds under 2009.
Med tanke på oförmågan att inkludera en stor del av invandrarna i samhället menar vi att det finns anledning för regeringen att vara självkritisk när det gäller omfattningen av den svenska invandringen. Vi uppmanar därför regeringen att tillsätta en utredning med uppdraget att göra en bred översyn av hur invandringen påverkar Sverige, vad den tar för resurser i anspråk och vilken förmåga Sverige har att hantera nyinvandring.
Uppföljning av återetableringsstödet verkar idag knappt ske alls varför regeringen bör se till att nya rutiner för uppföljning införs.
Regeringen bereder för närvarande SOU 2010:5, i vilken det framkommer att illegala invandrare ska erbjudas skattefinansierad skolgång. Den svenska välfärdsstaten vilar på samhällskontraktet mellan medborgare och stat. Att öppna upp välfärden för utländska medborgare eller statslösa som, i strid med svensk lagstiftning, upprätthåller sig illegalt i Sverige ser vi som mycket olyckligt. Vi uppmanar därför regeringen att inte hörsamma betänkandet.
Vi hoppas även att regeringen värnar den solidariskt finansierade svenska vården genom att inte erbjuda utländska medborgare eller statslösa som befinner sig illegalt i Sverige svensk skattefinansierad vård. Denna fråga lär, såsom framkommer i första stycket sidan 21, aktualiseras efter att direktiv 2010:7 presenteras under våren 2011.
Regeringen har fördubblat den statliga ersättningen till kommuner för s.k. ”ensamkommande barn”, från 500 000 kr per år och ”barn” till 1 000 000 kr. Samtidigt som det visat sig att Sveriges kommuner, trots mycket generösa statsbidrag, ogärna tar emot denna invandrargrupp, så har vi kunnat se hur våra grannländer, efter kontroller, kunnat konstatera att många av ”barnen” är över 18 år och ljugit om sin ålder.
Vi vill därför uppmana regeringen att tillsätta en utredning för att ta reda på förhållandena vad gäller ålder på de ”ensamkommande barnen” i syfte att säkerställa rättssäkerheten och se till att inga barn får stå tillbaka för vuxna som missbrukar systemet.
21 340 personer fick uppehållstillstånd i Sverige med arbetsmarknadsgrund som skäl. Under samma period har Sverige upplevt en mycket hög arbetslöshet, och mot den bakgrunden finns det skäl för regeringen att ifrågasätta konsekvenserna av den egna politiken, som sedan december 2008 innebär att ingen prövning mot arbetsmarknadens behov görs innan uppehållstillstånd beviljas. Regeringen bör se över konsekvenserna av de nuvarande reglerna för arbetskraftsinvandring.
De svenska regelverken för anhöriginvandring är mycket generösa. För såväl anknytningspersoner som beviljats uppehållstillstånd som flykting alternativt skyddsbehövande, samt invandrare som varit bosatta i Sverige med PUT i minst fyra år ställs inga försörjnings- eller boendekrav vid anhöriginvandring. Eftersom Sverige även är mycket generöst i jämförelse med övriga EU i fråga om att dela ut PUT så blir effekterna av de svenska anhöriginvandringskraven mycket små.
Eftersom anhöriginvandring är den största invandringskategorin i Sverige uppmanar vi regeringen att se över kraven i syfte att skärpa dessa.
Med tanke på det stora ansvar Sverige har tagit internationellt genom en omfattande invandring under flera decennier så kan det finnas skäl att ompröva den svenska flyktingkvoten. Vi uppmanar därför regeringen att utvärdera Sveriges förmåga till fortsatt flyktingmottagning och vad resurserna som detta tar i anspråk kan åstadkomma genom alternativa former för flyktinghjälp, t.ex. genom ökat stöd till UNHCR.