Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ny målformulering för utgiftsområde 12.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om jämställdhetsbonus.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ta bort skyldigheten för förskole- och skolpersonal att administrera ett intyg som berättigar föräldern till tillfällig föräldrapenning vid vård av sjukt barn.
Regeringen föreslår i årets budgetproposition att målet för familjepolitiken ska ändras. Den lydelse som föreslås för utgiftsområde 12 är följande: Ekonomisk trygghet för familjer och barn: den ekonomiska familjepolitiken ska bidra till förbättrade förutsättningar för en god ekonomisk levnadsstandard samt ökad valfrihet och stärkt makt över den egna livssituationen för alla barnfamiljer. Det mål som de tidigare formulerat för politiken och som är det nu gällande är: ”Målet för utgiftsområdet Ekonomisk trygghet för familjer och barn är att den ekonomiska familjepolitiken ska bidra till förbättrade förutsättningar för en god ekonomisk levnadsstandard för alla barnfamiljer.”
Vi vänder oss mot såväl regeringens tidigare mål som det man föreslår nu eftersom de inte sätter barnens behov av ekonomisk och social trygghet främst, ej heller fokuserar de på att minska ekonomiska skillnaderna mellan familjer som har barn och de familjer som inte har det.
Miljöpartiet föreslår i stället att målformuleringen ska vara: ”Familjepolitiken ska ge förutsättningar för goda ekonomiska och sociala levnadsvillkor för alla barnfamiljer. Skillnaderna i de ekonomiska villkoren mellan familjer med och utan barn ska minska och jämställdhet mellan könen ska uppmuntras inom ramen för den generella politiken.” Därmed framhålls det omfördelande syftet med trygghetssystemens utformning och att familjepolitiken ska vara utformad så att den bidrar till en utveckling mot ökad jämställdhet i samhället.
Att den ekonomiska familjepolitiken har en omfördelande effekt, där ekonomiska resurser tillförs barnhushållen som ofta har en lägre ekonomisk standard än hushåll utan barn (inklusive ålderspensionärer) pekar Försäkringskassan nyligen på i en rapport 1. Det är framför allt de behovsprövade bidragen som bidrar till att lyfta de hushåll som har lägst ekonomisk standard, men även generella bidrag och försäkringar bidrar till att jämna ut inkomstskillnaderna i samhället. I rapporten visas att andelen med låg ekonomisk standard ökat under perioden 2005–2009.
Utdrag ur sammanfattningen i rapporten: ”Indikatorerna visar också att medianen av den disponibla inkomsten per konsumtionsenhet ökat i alla typer av hushåll under de senaste fem åren. Det var främst mellan 2005 och 2007 som den ekonomiska standarden ökade, för att ligga stilla under 2008 och 2009. För ensamstående med barn sjönk den ekonomiska standarden mellan 2007 och 2008. Den procentuella ökningen var ungefär lika stor i alla typer av hushåll, förutom för ensamstående med barn som släpar efter. Indikatorerna visar också att sammanboende utan barn har högst ekonomisk standard, följt av sammanboende med ett barn. Sammanboende med två eller fler barn och ensamstående utan barn har ungefär lika hög ekonomisk standard, medan ensamstående med barn har lägst ekonomisk standard.”
I rapporten skrivs också: ”Sammanfattningsvis pekar resultaten på att den ekonomiska familjepolitiken är av stor betydelse för många barnhushåll. Transfereringar och bidrag inom den ekonomiska familjepolitiken bidrar på detta sätt till att uppfylla målet om att den ekonomiska familjepolitiken ska bidra till förbättrade förutsättningar för en god ekonomisk levnadsstandard för alla barnfamiljer. Men resultaten visar också att en allt större andel av barnhushållen, framför allt ensamstående med barn, har en låg ekonomisk standard. Detta innebär att det går att ifrågasätta om målet för den ekonomiska familjepolitiken uppnås fullt ut.”
Regeringen väljer nu att ändra målet ytterligare en gång istället för att ändra politiken så att en bättre måluppfyllelse kan ske.
Miljöpartiet anser att Försäkringskassans uppföljning av familjepolitiken visar på behovet av ett tydligt mål för familjepolitiken som utgår från att minska de ekonomiska och sociala klyftorna. Vi menar att det verkligen är viktigt att inte skillnaderna mellan barnfamiljers ekonomiska situation och övriga befolkningen ökar. Relationen i sig har en forskningsmässigt klarlagd betydelse för folkhälsan, vilken regeringen bortser ifrån.
I vår gemensamma rödgröna budgetmotion säger vi nej till jämställdhetsbonusen. För oss i Miljöpartiet är jämställdhetsbonusen ett omständligt sätt att försöka påverka uttaget av föräldrapenningdagarna i mer jämställd riktning. Vi tror inte att den marginella ekonomiska morot detta innebär får någon större effekt. Andra, betydligt mer omfattande förändringar behövs, och inbegriper jämställdhetsarbete på flera nivåer parallellt. Ett exempel är en tredelad föräldraförsäkring. Enligt rapporter från Försäkringskassan har det också mycket riktigt visat sig att inga signifikanta effekter av jämställdhetsbonusen på föräldrapenninguttaget har kunnat observeras.
VAB-intygen är krångligt för föräldrarna och gör att förskolans och skolans personal får ägna sig åt administration istället för åt barnen. Fusk och missbruk får inte accepteras och måste stävjas på olika sätt. Vi menar dock att det finns andra sätt att kontrollera rätten till ersättning vid vård av sjukt barn och föreslår därför att åläggandet att administrera och kontrollera tillfällig föräldrapenning tas bort från förskole- och skolpersonal.
| [1] | ”Resultat indikatorer för den ekonomiska familjepolitiken, Socialförsäkringsrapport 2010:10”. |