Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att för att äkta makar och därmed jämställda personer som önskar återförenas med en härboende make eller maka ska få uppehållstillstånd ska båda parter vara över 24 år gamla.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att för att äkta makar och därmed jämställda personer som önskar återförenas med en härboende make eller maka ska få uppehållstillstånd ska den härboende personen inte ha mottagit försörjningsstöd under den tolvmånadersperiod som föregår tidpunkten för ansökan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att för att uppehållstillstånd ska kunna beviljas för äkta makar och därmed jämställda personer som önskar återförenas med en härboende make eller maka ska den härboende personen påta sig fullt försörjningsansvar under en femårsperiod för den part som önskar invandra, och den härboende ska dessutom betala en engångssumma, uppgående till ett prisbasbelopp, som ett bidrag till statens utgifter för maken eller makans svenskundervisning och övriga anpassningskostnader.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att för att uppehållstillstånd ska kunna beviljas för äkta makar och därmed jämställda personer som önskar återförenas med en härboende make eller maka ska den härboende personen inte vara dömd för våld eller hot mot en partner de senaste tio åren.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att för att uppehållstillstånd ska kunna beviljas för äkta makar och därmed jämställda personer som önskar återförenas med en härboende make eller maka ska den härboende kunna erbjuda en bostad av rimlig storlek.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att för att uppehållstillstånd ska kunna beviljas för äkta makar och därmed jämställda personer som önskar återförenas med en härboende make eller maka ska parets samlade anknytning till Sverige vara större än till något annat land, såvida inte den härboende personen är svensk medborgare eller medborgare i ett EU/EES-land eller har bott i landet under minst 25 år.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att för att en person ska kunna beviljas uppehållstillstånd i Sverige ska han eller hon underteckna en anpassningsförklaring där personen förbinder sig att delta i det svenska samhällslivet efter bästa förmåga och att följa svenska lagar och regler.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ansökan om asyl i Sverige ska göras vid gränsen i samband med inresa.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att visumtvång ska gälla för medborgare i länder som är, eller misstänks vara, baser för terrorism samt för medborgare i länder som genererar omfattande illegal invandring till Sverige.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att den som vistas illegalt i landet inte ska kunna få sin sak prövad, utan ska avvisas omgående.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att asylsökande ska uppvisa handlingar som styrker deras identitet och nationalitet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att uppdra åt Migrationsverket att med vetenskapliga metoder åldersbestämma immigranter som påstår sig vara under 18 år men som kan misstänkas vara äldre.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att asyl endast ska beviljas personer av två kategorier: 1) de som uppfyller kriterierna i FN:s flyktingkonvention (Genèvekonventionen) och 2) ett mindre antal kvotflyktingar som erbjuds asyl enligt avtal med UNHCR.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att tillfälliga uppehållstillstånd undantagsvis kan utfärdas för personer som inte fullt ut lever upp till FN-konventionens krav men som av ytterst starka humanitära skäl ändå inte omedelbart kan återvända till sitt hemland, ett närliggande område eller sitt första asylland.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att tillfälliga uppehållstillstånd ska vara regel och att möjligheten att utfärda permanenta uppehållstillstånd som ett mellansteg mellan tillfälligt uppehållstillstånd och svenskt medborgarskap ska avskaffas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att tillfälliga uppehållstillstånd ska gälla för ett år i taget.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att personer som saknar svenskt medborgarskap och som gör sig skyldiga till grova brott eller upprepade brott av mindre grov art ska få sitt uppehållstillstånd indraget och utvisas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att om en person med uppehållstillstånd visar sig ha besökt det land som han eller hon sagt sig vara på flykt ifrån ska personen få uppehållstillståndet indraget och därefter utvisas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att grundläggande krav för medborgarskap ska vara att man varit bosatt i Sverige i minst tio år och att man under denna tid inte gjort sig skyldig till ett grovt brott eller upprepade brott av mindre grov art.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att för att en sökande ska kunna beviljas medborgarskap ska han eller hon godkännas i ett medborgarskapstest för att visa att han eller hon tagit till sig det svenska språket i tal och skrift samt skaffat sig grundläggande kunskaper om svensk historia och svenskt samhällsliv.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att man i samband med ansökan om medborgarskap bör underteckna en deklaration där man bekräftar sin lojalitet med Sverige och förbinder sig att respektera svenska lagar och övriga samhällsregler.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att personer som erhållit medborgarskap eller uppehållstillstånd på falska grunder ska få dessa indragna och utvisas.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utöka stödet till UNHCR.2
1 Yrkande 22 hänvisat till KU.
2 Yrkande 23 hänvisat till UU.
Sverige har tagit emot alltför många invandrare på för kort tid, och endast en bråkdel av dessa har haft något egentligt skyddsbehov enligt Genèvekonventionen.
Massinvandringen och de många misslyckade integrationsprojekten har också medfört enorma kostnader. Följden har blivit minskat utrymme för välbehövliga välfärdssatsningar och försämrade möjligheter att förbättra stödet till de verkligt nödställda människorna i världen. Trots decennier av integrationspolitiska miljardsatsningar har denna oansvariga politik skapat och förvärrat sociala, etniska, religiösa och kulturella motsättningar, tillika segregation, rotlöshet och kriminalitet.
Sverigedemokraternas bedömning är att de regelskärpningar som föreslås i motionen skulle medföra en minskning av asyl- och anhöriginvandringen med cirka 90 % samt en kraftig minskning av samhällets kostnader för denna. Detta, menar vi, är en nödvändig lösning för att inte förvärra de svårhanterliga problem som är en direkt konsekvens av den förda invandringspolitiken. Vi vill ersätta den hittillsvarande extrema och ansvarslösa invandringspolitiken med en ansvarsfull, human och samhällsvårdande invandringspolitik. En del av de resurser som frigörs vill vi använda till en långt mer effektiv flyktinghjälp i krishärdars närområden, främst genom UNHCR.
De senaste decennierna har Sverige fört en extrem invandringspolitik, extrem i förhållande till folkviljan och extrem i förhållande till merparten av övriga västvärldens antal mottagna invandrare per person.
Det som utmärkt svensk invandringspolitik har varit invandringens massiva omfattning i relation till Sveriges befolkningsstorlek, bristen på selektion som lett till att Sverige ofta tagit emot mycket svårintegrerade invandrargrupper med dåliga förutsättningar att kunna bidra till välfärden och smälta in i samhället, samt permanentandet av invandring som i andra länder betraktats som tillfällig, i och med att Sverige beviljat permanenta uppehållstillstånd medan andra länder som regel beviljat tillfälliga uppehållstillstånd.
Sedan 1980 har Sverige beviljat cirka 1,25 miljoner uppehållstillstånd. Få andra länder i världen har haft en lika vidlyftig invandringspolitik sett till sin folkmängd. Sveriges extrema invandringspolitik har skapat problem inom bland annat EU-samarbetet där de svenska representanterna har haft väldigt svårt att få något gehör för sina ståndpunkter. Före detta statssekreterare Lars Danielsson kommenterade situationen på följande sätt i Sveriges Radio, Studio Ett den 8 september 2008:
Alla politiska partier i Sverige har varit överens om att vi ska ha en mycket liberal asyl- och migrationslagstiftning. Det här skiljer ju oss från i stort sett alla andra medlemsstater i Europa. Effekten blir då att dom andra ser oss som lite tokiga extremister.
Trots att många enskilda invandrare bidragit positivt till det svenska samhället har den sammantagna effekten av massinvandringspolitiken, i kombination med en samhällsupplösande mångkulturalism, blivit stora och allvarliga problem i form av segregation, utanförskap, sjunkande kunskaps- och betygsnivåer i skolan, etniska och religiösa motsättningar, ökad kriminalitet, skenande kostnader och en försämrad välfärd.
Endast en mindre del av anhöriginvandrarna är anhöriga till flyktingar. Irak och Somalia är de länder som placerar sig högst 2009 gällande antal beviljade uppehållstillstånd på grund av anknytningsskäl med 6 273 respektive 4 757 personer. Av dessa betecknas 2 525 respektive 2 115 som nyetablerad anknytning, det vill säga en anhöriganknytning som uppstått efter att anknytningspersonen själv invandrat till Sverige.
Den mycket omfattande anhöriginvandringen har varit möjlig för att vi i Sverige, vid en internationell jämförelse, har mycket generösa regler för anhöriginvandring. Även med den nuvarande regeringens skärpning av regelverket är reglerna tämligen generösa då undantagen är så många att hela den så kallade skärpningen ter sig vara ett populistiskt slag i luften. Detta kan exemplifieras med att Migrationsverket under april och maj 2010 avgjorde cirka 5 000 anhörigärenden och av dessa prövades endast 92 personer enligt de nya strängare reglerna, vilket motsvarar cirka 1,8 %.
För att minska samhällets invandringsrelaterade kostnader och risken för ökad segregation, liksom förekomsten av arrangerade tvångsäktenskap, vill Sverigedemokraterna bland annat införa nedanstående regelskärpningar beträffande anhöriginvandringen. Merparten av dessa regler är sedan flera år införda i vårt grannland Danmark.
För att äkta makar och därmed jämställda personer skall få uppehållstillstånd som anhöriginvandrare skall följande krav vara uppfyllda:
Båda parter skall vara över 24 år.
Den härboende personen skall påta sig fullt försörjningsansvar för den anhörige under en femårsperiod och skall dessutom betala en engångssumma, uppgående till ett (1) prisbasbelopp, som ett bidrag till statens utgifter för den anhöriges svenskundervisning och övriga anpassningskostnader.
Den härboende personen skall inte ha mottagit försörjningsstöd under den tolvmånadersperiod som föregår tidpunkten för ansökan.
Den härboende personen får inte vara dömd för våld eller hot mot en partner de senaste tio åren.
Den härboende personen skall kunna erbjuda en bostad av rimlig storlek.
Parets samlade anknytning till Sverige skall vara större än till något annat land. Detta gäller dock inte om den härboende personen är svensk medborgare, EU/EES-medborgare eller har varit boende i landet i minst 25 år.
Båda parter skall underteckna en anpassningsförklaring där man förbinder sig att delta i det svenska samhällslivet efter bästa förmåga och att följa svenska lagar och regler.
Sverigedemokraternas asylpolitik har sin utgångspunkt i den grundläggande insikten om att invandringen till ett land måste vara anpassad efter storleken på dess befolkning och dess kapacitet att hantera de problem som folkomflyttningar alltid medför. Vårt land har inte obegränsade resurser. Vi måste därför använda det utrymme vi har för att hjälpa andra människor så effektivt som möjligt.
Den kravlösa invandringspolitiken som i ett europeiskt perspektiv, sett till både relativa och absoluta tal, utmärker sig som extrem och vars former övriga partier varit närmast rörande överens om, har gett upphov till ett omfattande och allvarligt asylmissbruk. En kravlös asylpolitik underlättar människohandel, organiserad brottslighet och terroristgruppers möjligheter till etablering i Sverige.
Sverigedemokraterna vill därför genomföra en rad skärpningar för att motverka asylmissbruk:
Ansökan om asyl i Sverige skall göras vid gränsen i samband med inresa.
Visumtvång vid inresa i Sverige skall gälla för medborgare i länder som är, eller misstänks vara, baser för terrorism. Visumtvång skall också gälla för medborgare i länder som genererar omfattande illegal invandring till Sverige.
Den asylsökande skall uppvisa handlingar som styrker identitet och nationalitet. Asylsökande som inte följer dessa anvisningar skall inte få sitt ärende prövat utan avvisas genast till det land han/hon senast kom ifrån. Den som vistas illegalt i landet skall inte kunna få sin sak prövad, utan skall avvisas omgående.
Undersökningar från både Norge, Sverige och Danmark har visat att en relativt stor andel av de ensamkommande unga immigranter som påstår sig vara under 18 år i själva verket är betydligt äldre.
Sverigedemokraterna vill därför införa regler om att med vetenskapliga metoder åldersbestämma immigranter som påstår sig vara under 18 år men som kan misstänkas vara äldre.
De som uppfyller kriterierna i FN:s flyktingkonvention (Genèvekonventionen). Ett mindre antal kvotflyktingar som erbjuds asyl enligt avtal med UNHCR.
Undantagsvis kan tillfälliga uppehållstillstånd utfärdas för personer som inte fullt ut lever upp till FN-konventionens krav, men som av ytterst starka humanitära skäl ändå inte omedelbart kan återvända till sitt hemland, närliggande område eller första asylland.
Trots en av världens mest liberala tolkningar av flyktingbegreppet är det endast en bråkdel av de utlänningar som beviljats uppehållstillstånd i Sverige de senaste decennierna som faller under denna definition. Merparten av de
migranter som kommit till vårt land har således inte varit flyktingar, utan har varit drivna av andra motiv. Även de migranter som faktiskt varit flyktingar, har med tiden kommit att omvandlas till permanenta invånare eftersom de valt att kvarbli i landet även efter det att deras skyddsbehov upphört. Detta har de kunnat göra genom den svenska praxisen att nästan undantagslöst utfärda permanenta uppehållstillstånd och att inte aktivt verka för återvandring. Denna politik, som står i strid med den genomströmningsprincip som bland andra UNHCR förespråkat, har gett upphov till allvarliga problem i vårt land.
Att människor i utvecklingsländer vill förbättra sin ekonomiska och sociala situation genom utvandring är fullt förståeligt och mänskligt, men det kan inte vara en tillräcklig grund för att få uppehållstillstånd i vårt land. En sådan politik gynnar vare sig Sverige eller utvandringsländerna.
Vi vill därför att alla uppehållstillstånd som tilldelas nytillkomna utlänningar skall vara tillfälliga. Möjligheten att utfärda permanenta uppehållstillstånd som ett mellansteg mellan temporärt uppehållstillstånd och medborgarskap skall därmed avskaffas. Det tillfälliga uppehållstillståndet skall gälla för ett år i taget. Personer som saknar svenskt medborgarskap och som gör sig skyldiga till grovt brott, eller gör sig skyldiga till upprepade brott av mindre grov art, skall få sina uppehållstillstånd indragna och därefter utvisas. I de fall där en person med uppehållstillstånd visar sig ha besökt det land han/hon sagt sig vara på flykt ifrån skall uppehållstillståndet förverkas och personen utvisas.
Sverige ställer, i jämförelse med många andra EU-länder, väldigt låga krav för erhållande av medborgarskap. Det svenska medborgarskapets betydelse har därför kraftigt urholkats och många gånger tilldelats människor som bevisligen inte känt någon lojalitet till Sverige eller haft någon ambition att bidra till samhällets bästa.
Genom att kräva motprestation för medborgarskap ökar medborgarskapets betydelse, samtidigt som risken minskar för att personer som kommer till Sverige enbart för att åtnjuta sociala förmåner eller som inte kan hålla sig inom lagens ramar, tilldelas medborgarskap.
Som grundläggande krav skall man ha varit bosatt i landet i minst tio år och under denna tid skall man ha uppvisat anpassningsvilja och motivation att bidra till det gemensamma. Genom ett obligatoriskt medborgarskapstest skall man också visa att man tagit till sig det svenska språket och skaffat sig grundläggande kunskaper om svenskt samhällsliv. Därtill skall man också underteckna en deklaration där man bekräftar sin lojalitet med Sverige och förbinder sig att respektera svenska lagar och övriga samhällsregler.
Personer som erhållit medborgarskap eller uppehållstillstånd på falska grunder, till exempel genom att ljuga om sin identitet, sitt skyddsbehov eller genom att muta myndighetspersonal, skall kunna få dessa indragna och utvisas. Endast svenska medborgare skall ha rösträtt i allmänna val.
Den globala flyktingproblematiken kan inte lösas genom en fortsatt enormt kostsam och destruktiv massinvandring till Sverige och andra västerländska stater. Det finns också en överhängande risk för att utvandring av förhållandevis duglig arbetskraft från fattiga länder dränerar dessa länder på behövlig kompetens, vilket allvarligt kan hota dessa länders ekonomiska och sociala utveckling.
Sverigedemokraterna vill ersätta den hittillsvarande extrema och ansvarslösa invandringspolitiken med en ansvarsfull, human och samhällsvårdande invandringspolitik. En del av resurserna som vi frigör vill vi använda till en långt mer effektiv flyktinghjälp i krishärdars närområden, främst genom UNHCR.
Ett effektivt och rättvist sätt att hjälpa människor i nöd är att sätta in hjälpen i krisområdenas närhet. På så sätt undviks problem i mottagarländerna och betydligt fler människor kan få hjälp per given resursinsats samtidigt som återuppbyggnadsprocessen i det aktuella området går snabbare när krisen väl är över. En viktig effekt av att sätta in hjälpen i närområdet är också att den absoluta majoriteten av flyktingarna, de som saknar möjligheten att ta sig över halva jordklotet för att söka asyl i Sverige, inte missgynnas i samma utsträckning. Det är mycket orättvist mot världens fattiga att den lilla del av befolkningen som har råd, kan köpa asylpaket av flyktingsmugglare, ta sig till Sverige och här erhålla livslång försörjning.
Av de drygt 1,2 miljoner invandrare som Sverige tagit emot sedan 1980 har mindre än 10 % varit flyktingar med ett konstaterat skyddsbehov. Som framgår av vår kalkyl över invandringens kostnader i vår budgetskrivelse ämnar regeringen spendera mer än tio miljarder kronor 2011 på en massinvandring av mestadels icke skyddsbehövande utlänningar. Samtidigt erhåller FN:s flyktingorgan UNHCR, som ansvarar för mer än 25 miljoner verkligt nödställda flyktingar runtom i världen, mindre än en miljard kronor per år från regeringen.
Med vetskapen om att man för varje satsad krona kan hjälpa betydligt fler människor i krisområdenas närhet än vad man kan göra i Sverige anser Sverigedemokraterna inte att den förda politiken kan betecknas som vare sig ansvarsfull, rättvis eller human. Vi menar att det är oansvarigt och inhumant att Sverige varje år satsar tiofalt mer resurser på att ta emot förhållandevis välmående och mestadels icke skyddsbehövande invandrare i Sverige, än vad vi satsar på att hjälpa samtliga av världens mest utsatta flyktingar. Samtidigt som vi minskar invandringen till Sverige vill vi därför flerdubbla stödet till UNHCR och världens flyktingar.