Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över och tydliggöra vilket ansvar socialtjänsten ska ha för att garantera rättigheten att fritt flytta mellan de nordiska länderna som den nordiska överenskommelsen om fri rörlighet identifierar.
Under de gångna åren har det visat sig att nordiska medborgare utvisas både från Sverige och från andra nordiska länder, helt i strid med den nordiska överenskommelsen om rätten att bo, leva och arbeta i ett annat nordiskt land. För Sveriges del är det långa handläggningstider hos Försäkringskassan som kan vara en del av förklaringen till utvisningen av nordiska medborgare.
Ett fall handlar om en isländsk kvinna som flyttade med två barn till Sverige. Hon hade ett arbete, men var som ensamstående mamma beroende av barnbidrag och bostadsbidrag för att klara ekonomin. Bidragen från hemlandet upphörde när hon flyttade därifrån, varpå hon gavs rådet att vända sig till socialkontoret i Sverige som skulle förskottera stödet i väntan på utbetalning från Försäkringskassan. Socialtjänsten har dock ingen skyldighet att göra detta. Eftersom den fria rörligheten gäller under förutsättningen att personen kan försörja sig, innebar socialtjänstens nekande av förskotterat stöd i praktiken att kvinnan inte längre hade rätt att bo kvar i Sverige.
Den fria rörligheten i Norden gäller alltså under förutsättningen att personen som förflyttar sig mellan länderna kan försörja sig. Därför är det av stor vikt att tydliggöra vilket ansvar socialtjänsten har inom ramen för den nordiska överenskommelsen om fri rörlighet för att garantera alla nordiska medborgares lika rättigheter vad gäller fri rörlighet.
Det finns fler fall från andra nordiska länder som tyder på liknande behandlingar av nordiska medborgare. Regeringen borde därför se över och tydliggöra vilket ansvar socialtjänsten ska ha för att garantera rättigheten att fritt flytta mellan de nordiska länderna. Därigenom skulle den nordiska överenskommelsen om fri rörlighet värnas.