Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att återupprätta förtroendemannainflytandet i socialförsäkringssystemet.
Det svenska välfärdssystemet, sådant det byggdes upp under efterkrigstiden och framåt, har haft stor folklig förankring och legitimitet. Det beror förstås inte minst på att det uppfattats som rättvist och väl fungerande. Alla har via skatter och sociala avgifter bidragit till finansieringen efter förmåga och alla har haft rätt att nyttja förmånerna vid behov och efter behov. Till den starka demokratiska förankringen har också den organisatoriska uppbyggnaden bidragit, bland annat socialförsäkringsnämnder och försäkringsdelegationer som garanterat en medborgerlig insyn och inflytande över hur försäkringarna använts och utvecklats.
Den borgerliga regeringen har valt konfrontation på socialförsäkringsområdet. Konfrontation mot försäkringstagarna, som har tvingats se hur försäkringarna kraftigt försämrats och erbjudit ett allt sämre skydd för den enskilde. Man har också, detta som uttryck för en elitistisk och auktoritär människosyn, riktat slag mot den demokratiska förankringen. Man har inte bara försämrat försäkringsskyddet utan också lagt ner socialförsäkringsnämnder och försäkringsdelegationer.
Den medborgerliga förankringen är synnerligen viktig för socialförsäkringssystemet, därför måste det förtroendemannainflytande som tidigare fanns återupprättas i lämpliga former. Det handlar om att garantera insyn och inflytande för olika medborgargrupper, som har stor kompetens att bidra med. Det gäller inte minst för fackliga organisationer som kan tillföra värdefull erfarenhet och kunskap när det gäller rehabiliteringsprocesser i allmänhet och när det gäller att bedöma arbetstagares, sjukas, arbetsförmåga.