Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att snarast vidta åtgärder för att minska barnfattigdomen i Sverige.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att vidta en översyn som garanterar att barnen alltid ska vara i fokus när politiska beslut fattas.
I FN:s barnkonvention artikel 27 kan vi läsa att alla barn har rätt till en rimlig levnadsstandard, utifrån varje lands förhållanden och förutsättningar. Det betyder att inget barn ska behöva råka illa ut eller hamna i ett utanförskap på grund av föräldrarnas ekonomiska situation.
I rapporten ”Barnfattigdom i Sverige 2007” från Rädda Barnen konstaterades att andelen barn som levde i fattigdom hade minskat sedan slutet på 1900-talet. Men skillnaderna var stora mellan olika grupper. Sedan dess har fattigdomen ökat. Enligt riksdagens utredningstjänst, RUT, ökar barnfattigdomen i dag i Sverige bland alla barn under 18 år, från 8,4 procent 2006 till 11,5 procent 2009. För ensamstående med barn är ökningen ännu högre. Enligt samma utredning levde 252 000 av Sveriges två miljoner barn i fattigdom 2009 och prognosen för 2010 är 279 000. Samma utredning visar att av dem som lever under den relativa fattigdomsgränsen med en disponibel inkomst under 60 procent av medianinkomsten är var fjärde ensamstående kvinna med barn.
Rädda Barnen definierar fattigdom som ”andelen barn i familjer som får socialbidrag eller har låg inkomststandard”. Med låg inkomststandard menas att familjens disponibla inkomst är lägre än vad SCB beräknar går åt till boende och baskonsumtion.
Oroväckande är att tre grupper av barn pekas ut som förlorare i välfärdsutvecklingen: barn med utländsk bakgrund, barn i storstädernas förorter och barn till ensamstående. Dessa barn lever i en verklighet där de inte kan följa med på skolutflykter, simma i simhallen med kompisarna, syssla med någon idrott på fritiden eller gå på bio. Så ser vardagen ut för 11,9 procent, över en tiondel av Sveriges barn.
Enligt regeringens egna siffror ökar andelen fattiga i Sverige med 30 procent mellan 2006 och 2010 och socialbidragen ökar med 50 procent under samma period. De som förlorar sina jobb och utförsäkras från trygghetssystemen blir fler. Barn som lever i familjer som hamnar i sådana situationer ställs utanför de rättigheter som barnen i vårt samhälle har. Om ingenting görs kan vi vänta oss att fler barn hamnar i fattigdom och att situationen förvärras ytterligare. Utvecklingen är helt oacceptabel och därför måste regeringen nu vidta kraftiga åtgärder.