Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om föräldraförsäkringen.
Andelen fäder som tagit ut föräldrapenning har stagnerat de senaste tre åren. Knappt 44 procent av alla som var inskrivna som föräldralediga i Sverige 2007–2009 var pappor. Mannen tar ut drygt 22 procent av föräldradagarna, en ökning med knappt en procentenhet från 2008.
Familjens ekonomi spelar naturligtvis en stor roll när fördelningen av föräldraledigheten beslutas. Dock visar undersökningar att fädernas andel av föräldraledigheten är relativt större i familjer där inkomsterna överstiger taket. Det visar att fäders uttag inte bara hänger samman med ekonomiska överväganden utan av vilken social struktur man lever i, samt viljan att vara tillsammans med sina barn. En höjning av taket i föräldraförsäkringen är framöver helt nödvändig.
Dagens arbetsliv är inte jämställt. Kvinnor har lägre lön än män. Skillnaderna mellan könen kan till viss del förklaras med att kvinnor generellt tar ett större ansvar för hem och barn. Om arbetsmarknaden ska bli mer jämställd krävs att föräldrarna delar lika på ansvaret för hem och familj. Om ansvaret för barnen delades lika skulle sannolikt förutsättningarna för både jämställda löner och kvinnors karriärutveckling förbättras.
I föräldraskapet är kvinnan norm och betraktas i samhällets ögon som förälder nr 1, vilket visat sig missgynna män vid t.ex. vårdnadstvister, men också i vardagen när det gäller vem skolan eller förskolan ringer när barnet blir sjukt eller har behov av en förälder i annat fall.
För att bryta dessa mönster är föräldraledigheten en nyckelfråga. Föräldraförsäkringen har som mål att stödja båda föräldrarnas möjligheter att förena förvärvsarbete med föräldraskap. Trots dessa politiska mål är uttaget av föräldraledigheten mycket ojämnt fördelat mellan könen. Överlag är det svenska socialförsäkringssystemet knutet till individen. Orsaken till att just föräldraförsäkringen skiljer ut sig står antagligen att finna i attityder och olika syn på kvinnors och mäns betydelse i arbetslivet och i föräldraskapet. På sikt bör därför föräldraförsäkringen mer knytas till individen – till den enskilda föräldern.
Denna lösning skulle öka kvinnornas möjligheter att göra sig gällande i yrkeslivet och samtidigt ge männen bättre möjligheter att bygga upp en stabil föräldrarelation till sina barn och bryta normbildningen kring att kvinnan är den bästa föräldern. Männen får ett tydligare mandat gentemot sina arbetsgivare när det gäller föräldraledighet och samhället får också acceptera att fäder är jämbördiga i förhållandet till sina barn. Men framförallt skulle barnen få rätt till båda sina föräldrar.