Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om flexiblare regler för ersättningssystemen när människor får arbete i ett grannland.
Vid våra gränsområden är utbytet över nationsgränserna naturligt.
I Tornedalen finns en gemensam kultur och ett gemensamt språk på ömse sidor om Torne älv.
I Haparanda investerar idag privata företag i stora handelsområden, motsvarande sker även på den andra sidan om älven, i det finska Torneå och Kemi. En person som inte känner de lokala förhållandena kan lätt uppfatta Haparanda och Torneå som en ort – det enda som gör att en besökare kan uppfatta att det rör sig om olika samhällen är den finska tullstationen och skyltarna som upplyser om att det ligger en riksgräns mellan samhällena.
Det kommer att finnas ett stort behov av arbetskraft på ömse sidor av gränsen. Det är fullt möjligt idag att fritt söka och ta ett arbete på andra sidan gränsen.
Likafullt undviker många att göra detta eftersom det påverkar rättigheterna till a-kassa, sjukpenning och tillgången till andra trygghetssystem. Förutsättningen för att kunna behålla sina rättigheter är att flytta över gränsen när man tar ett arbete. Det leder till orimligheter.
För exempelvis sjukpenningen kan konsekvensen bli enligt följande:
En person som bor i Sverige med 50 procents sjukpenning och som erbjuds ett arbete i Finland på 50 procent får inte behålla sin sjukpenning i Sverige. Ingen deltidssjukpenning kan utbetalas till personen i Finland eftersom inget tidigare heltidsarbete kan uppvisas.
Detta innebär i praktiken att personen i fråga inte tar halvtidsarbetet i Finland eftersom dennes försörjningsmöjligheter försämras istället för att förbättras, vilket alltid borde vara fallet när en person går till ett arbete.
För att få till stånd en fungerande arbetsmarknad över gränserna så är överenskommelser mellan länderna för att underlätta rörligheten för arbetskraften nödvändigt.