Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att verka för att de ökade resurser som används till utvisningar och avvisningar i stället går till ett förbättrat flyktingmottagande.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att helt avskaffa användandet av förvar för barn och minimera användandet av förvar när det gäller vuxna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att verka för kraftigt kortade tider i förvaren.
De Gröna har en vision om fri migration. Människor ska själva bestämma hur och var de vill bo och verka. Vi vill ha en mer human asylpolitik och en öppen politik för arbetskraftsinvandring. Tyvärr går utvecklingen åt fel håll när det gäller asylpolitiken.
De senaste åren har den moderatledda regeringen satsat mer och mer resurser på att öka antalet avvisningar och utvisningar. Även i statsbudgeten 2010/2011 ökar resurser för detta med 40 miljoner.
Under 2008 genomfördes 2 137 tvångsavvisningar, och totalt 8 700 återvändandeärenden lämnades från Migrationsverket till polisen. Många personer avvisas med hjälp av privatplan (eller charter snarare – de flesta plan är privata) och tvångsavvisningar genomförs på polisens uppdrag av Kriminalvårdens transporttjänst.
Miljöpartiet tar avstånd från den inhumana avvisningspolitiken, som inte tar ansvar för de personer som berörs utan förstör människoliv året runt, och förvaren, som håller oskyldiga människor fängslade på obestämd tid.
Under 2009/2010 satsade regeringen 40 miljoner extra för att öka antalet avvisningar och för 2011 föreslår regeringen ett ramanslag på drygt 279 miljoner kronor. Denna utvisningshets är inhuman och resursslösande och ofta krävs flera försök innan en person lyckas avvisas, eftersom mottagarländerna ofta är ovilliga att ta emot personer som avvisats med tvång. Denna politik är också ofantligt dyr, och resurserna hade kunnat gå till ett förbättrat flyktingmottagande istället.
Miljöpartiet de gröna vill redan nu minska resurserna för utvisningarna och avvisningarna och tar avstånd från denna del av svensk migrationspolitik helt. Det som regeringen kallar en ”välordnad verkställighetsprocess” förstör människoliv efter människoliv året runt. I oktober 2009 utvisades exempelvis sex personer till Burundi. De bands och spändes fast och fick inget att äta under den 22 timmar långa flygresan och väl framme möttes de av ett massivt polisuppbåd. Tre stycken lyckades ta sig till Rwanda och får hjälp av en frivilligorganisation, en tog sig till gränsen vid Tanzania, en annan till Burundi, och den sista är spårlöst försvunnen. Nu befinner sig tre av dem i Uganda och är inskrivna hos UNHCR där som asylsökande, inte minst eftersom Sveriges asylpolitik varken är rättssäker eller låter de som är i behov av skydd få stanna. Sverige har blivit prickat flest gånger för att ha brutit mot FN:s tortyrkonvention genom att skicka tillbaka människor till länder där de senare riskerat tortyr.
Förvaren är en annan skrämmande del av den nuvarande migrationspolitiken. Många upprördes över lymmellagen som gav polisen i Danmark rätt att frihetsberöva människor i upp till 12 timmar trots att de inte var misstänkta för något brott under FN-toppmötet om klimatfrågan i december 2009. Många fredliga klimataktivister hölls bundna under många timmar, förvägrades toalettbesök och förnedrades. Denna lag och detta agerande är trots allt ingenting mot det som sker i Sverige. I Sverige har vi nämligen ingen tidsgräns för hur länge en person som ej är misstänkt för brott kan frihetsberövas. Det finns inte heller någon åldersgräns. Det enda som räcker är att personen har fått ett avvisningsbeslut.
Migrationsverket har förvar på fem platser i landet och totalt 185 platser. De fängelseliknande förvaren kostar enorma summor varje år. Varje plats kostar i snitt 2 780 kronor per person och dygn när förvaren är välfyllda och under 2008 ökade antalet vistelsedygn till 83 419 från 63 129 dygn 2007. Det är inte rimligt att överhuvudtaget acceptera att människor som inte är misstänkta för brott behandlas som kriminella. Personer som är i landet för att söka skydd ska behandlas som just skyddsbehövande och ingenting annat. Miljöpartiet vill därför minimera användandet av förvar för vuxna, och avskaffa användandet av förvar gällande minderåriga.