Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att avskaffa vårdnadsbidraget.
Den borgerliga majoriteten har infört det så kallade vårdnadsbidraget som har långtgående negativa konsekvenser för såväl jämställdhets- som integrationssträvanden.
Tvåförsörjarprincipen urholkas och kvinnor som redan står långt från arbetsmarknaden hamnar ännu längre bort från densamma. Barns rätt till en utvecklande förskola begränsas och det med långsiktigt negativa konsekvenser för integrationen. Vårdnadsbidraget riskerar också att minska ambitionerna när det gäller utbyggnad och utveckling av förskolan.
Den svenska familjepolitiken i socialdemokratisk tappning har syftat till att både kvinnor och män ska kunna förvärvsarbeta samt förena arbets- och familjeliv. En grundläggande och oundgänglig förutsättning för kvinnors och mäns lika möjligheter och förutsättningar till arbete är en fullt utvecklad barnomsorg i offentlig regi.
Många föräldrar upplever att det är svårt att få ihop alla vardagsbestyr och det så kallade livspusslet. Detta ska naturligtvis tas på allvar och staten kan mycket väl subventionera olika lösningar som familjerna väljer. Men med den borgliga regeringens politik är det möjligt att faktiskt trefaldigt subventionera samma tjänst.
En medborgare som får ett kommunalt vårdnadsbidrag på 3 000 kronor per månad kan för detta bidrag anställa en barnflicka. Den som är egenföretagare och som bedriver verksamheten i enskild firma eller handelsbolag får själv betala socialavgifter i form av egenavgifter. Medborgaren som köper barnflicketjänsten kan dessutom dra av hälften av kostnaderna på skatten som hushållsnära tjänst. I praktiken innebär det att staten trefaldigt subventionerar denna medborgares barnflicka.
Det är inte rimligt att staten undandrar inkomster som skulle kunna användas för en bra förskola för alla och istället subventionerar privata barnflickor. Därför bör vårdnadsbidraget avskaffas.