Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att vidareutveckla svensk satellitsystemkompetens.
Svenska rymdföretag och rymdforskare åtnjuter stor internationell respekt, ett resultat av innovativa satsningar på djärva forsknings- och teknikprojekt. De banbrytande svenska forskningssatelliterna Viking (rymdfysik) och Odin (astronomi och klimatforskning) som sändes upp 1986 respektive 2001 brukar framhållas som extremt kostnadseffektiva i internationell jämförelse. Den nyligen uppsända tekniksatelliten Prisma röner stort internationellt intresse och beundran. Prisma är ett system som förkroppsligar de enastående resultaten av 30 års satsningar på satellitsystemkompetens i Sverige.
Kostnaderna för att skicka upp satelliter i rymden har inte minskat radikalt de senaste 40 åren. Däremot har satellittekniken utvecklats dramatiskt och satelliters förmåga att leverera tjänster till användare har ökat tusenfalt under denna period.
Med allmänna medel har Sverige sedan 1970-talet byggt upp just en kompetens att utveckla extremt kostnadseffektiva satellitsystem för forskning och direkt samhällsnytta kring t.ex. klimat- och säkerhetsfrågor.
I den strategi för perioden 2011–2015 som Rymdstyrelsen publicerade den 13 oktober 2010 återfinns inga planer på att vidareutveckla denna kompetens. Istället föreslår man en satsning på rymdtransporter (dvs. raketer för uppsändning av satelliter) – en mogen bransch med små utvecklingsmöjligheter och smala teknikspridningseffekter.
Att på detta sätt rasera 30 års kompetensuppbyggnad är inte en klok linje. Svensk ingenjörskunskap riskerar att slumpas bort till utlandet. I stället bör den teknikbas som projekt som Prisma symboliserar – avancerad kunskap om hur rymdfarkoster för viktiga samhällsfunktioner görs effektiva – vidareutvecklas. Samhällsnyttiga rymdprojekt inom klimat- och jordobservationsområdet finns redan på ritbordet.
Rymdstyrelsens nya strategi har inte tagits fram i samråd med företag och forskare inom rymdområdet. En oberoende granskning av denna strategi bör göras – bäst kanske genom en offentlig utredning av rymdverksamhetens övergripande mål. En sådan utredning bör noggrant överväga de drastiska konsekvenserna av att kasta 30 års satsningar på satellitteknik i soporna och granska de stora möjligheter som finns att vidareutveckla svensk rymdteknik inom satellitområdet.