Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om regional utveckling anslaget 1:1.
Sedan lång tid tillbaka finns det ett fördelningssystem till länsstyrelsen och numer även regionerna. Upplägget bygger på olika faktorer, bl.a. kopplat till hur arbetsmarknadsläget har sett ut i olika län. Systemet i sig är inte konsekvent och varje län får olika högt anslag per invånare
Inom statens utgiftsområde 19: Regional tillväxt, finns anslaget 1:1 som ska användas till ”regionala tillväxtåtgärder”. Dessa medel förfogar dels staten själv över (regeringen och Tillväxtverket), dels länsstyrelser och regionala samverkansorgan. Förenklat kan därför anslaget 1:1 (tidigare 33:1) sägas vara länsstyrelsernas och de regionala samverkansorganens ”betalning” för arbetet med regional tillväxt.
Medlen får användas till projektverksamhet inom den regionala tillväxtpolitiken, men även företagsstöd, stöd till kommersiell service, såddfinansiering, sysselsättningsbidrag etc. Användningen regleras i särskilda förordningar. För projektmedel finns två huvudprinciper – inga medel får ges till ordinarie verksamhet och anslaget får finansiera max 50 % av ett projekts budget. Som grund för denna verksamhet ligger också prioriteringarna inom den nationella strategin för regional konkurrenskraft, entreprenörskap och sysselsättning samt länens regionala utvecklingsprogram eller motsvarande.
En översyn av anslaget 1:1 bör göras så att länen och regionerna har samma förutsättningar att arbeta med regional utveckling och samfinansiering. Vi kan konstatera att Kronobergs län går miste om både EU-finansiering och nationell finansiering eftersom anslaget har effekt på hur stor uppväxling med andra medel som är möjlig. Samverkan med andra regioner försvåras p.g.a. olika ekonomiska förutsättningar. Nationella myndigheter ser inte heller Kronoberg som intressant samarbetspartner eftersom medfinansiering för olika satsningar saknas.