Motion till riksdagen
2010/11:N319
av Karin Nilsson (C)

En översyn av anslagsfördelningen till län och regioner


c446

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av en ordentlig genomlysning av grunderna för fördelningen av det regionala utvecklingsanslaget (1:1) till landets olika länsstyrelser, regioner och regionförbund.

Motivering

Regeringens fördelning av det regionala utvecklingsanslaget (1:1) till landets olika länsstyrelser, regioner och regionförbund upplevs i dag väldigt godtyckligt. Nivån på de miljonstöd som en gång kan ha haft en välgrundad destinering, eller vänskapsrelaterad sådan, hänger kvar vid de län där de en gång hamnat.

Statsbidragens betydelse, och förväntan på dess funktion som smörjmedel i en utvecklingsprocess, kom på skam när Sverige hamnade i en lågkonjunktur. Län som tidigare haft en stark arbetsmarknad, med låg arbetslöshet, och därför utan knot tvingats acceptera att de år efter år tilldelats en väldigt liten del av potten för det regionala utvecklingsanslaget, hade plötsligt landets högsta antal varslade och uppsagda arbetare och konkursade företag. Att i denna situation förmå något annat län att frivilligt släppa ifrån sig en bit av sin tilldelning tycktes omöjligt för regeringen att åstadkomma. Att få Finansdepartementets förståelse för behovet att tillföra Näringsdepartementet medel för att stimulera utvecklingsarbetet i de drabbade länen var heller inte framgångsrikt.

Nu när vi förhoppningsvis kan lämna den värsta lågkonjunkturen på århundraden bakom oss måste det vara läge att genomföra en ordentlig genomlysning av fördelningssystemet.

Mitt hemlän Kronoberg har varit, och är fortfarande, en av de stora förlorarna i det system som tillämpas i dag. Med ett regionalt utvecklingsanslag som är hälften så stort som angränsande län kan man tro att Kronobergs län kan göra ungefär hälften av vad de andra kan göra. Men tyvärr är det värre än så. Om länet haft tillgängliga pengar till medfinansiering av olika utvecklings- och forskningsprojekt så kunde man därigenom flerdubbla resurserna till länet. Under senare år har riktlinjer för stöd från bl.a. centrala verk som Vinnova och Nutek och EU:s fonder och program i allt högre grad betonat samverkan i större regioner, över läns- och regiongränser. Det faktum att Kronobergs län i jämförelse med t.ex. Kalmar och Blekinge län, län som vi ofta samarbetar med, har ett så lågt regionalt anslag har lett till att flera länsöverskridande satsningar inte har kunnat genomföras i den utsträckning som det ursprungligen var tänkt eller inte har genomförts alls. Då kommunerna som ingår i länet tappat arbetstillfällen och därmed skatteintäkter dessutom ska medfinansiera de länge efterlängtade infrastruktursatsningarna så har det varit svårt att av egen kraft i länet skaka fram de pengar som behövs för att lyfta blicken över vardagens problem.

Det måste finnas anledning att skapa ett fördelningssystem som öppet, ärligt och förutsägbart kan tillämpas som ett dragspel, då landets olika regioner står inför en förändrad arbetsmarknad och har styrkta behov av stöd.

Jag vill med denna motion göra regeringen uppmärksam på behovet av en ordentlig genomlysning av grunderna för fördelningen av det regionala utvecklingsanslaget (1:1) till landets olika länsstyrelser, regioner och regionförbund.

Stockholm den 25 oktober 2010

Karin Nilsson (C)