Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att en regional utvecklingspolitik kräver åtgärder för att skapa en arbetsmarknad för samhällsvetare.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Göteborg inte ska uteslutas som lokaliseringsort för statliga myndigheter och verk.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att fler huvudkontor för statliga verk och myndigheter bör lokaliseras till Göteborg.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att frågor om lokalisering av statlig verksamhet som är av större vikt eller på annat sätt är av principiellt intresse bör underställas riksdagen.
I arbetsmarknadsutskottets betänkande 1996/97:AU2 från hösten 1996 preciseras principerna för lokalisering av statliga verk och myndigheter. Bland annat uttalade arbetsmarknadsutskottet att alternativ lokalisering kan vara orter eller regioner där statlig verksamhet läggs ned eller som i övrigt är mindre väl försörjda med sådan verksamhet. I vart fall bör en annan lokaliseringsort än Stockholm övervägas. En utgångspunkt skall dock vara att myndigheterna även efter en sådan lokalisering skall kunna utföra sina arbetsuppgifter effektivt. Denna lokaliseringsprincip innebär alltså att Göteborg som har få statliga arbetsplatser i förhållande till sin storlek uppfyller kriterierna för att komma ifråga som lokaliseringsort. Enligt arbetsmarknadsutskottets uppfattning bör frågor om lokalisering av statlig verksamhet som är av större vikt eller på annat sätt av principiellt intresse underställas riksdagen. På arbetsmarknadsutskottets förslag riktade riksdagen ett tillkännagivande till regeringen av denna innebörd. Näringsutskottet har sedan dess tagit över ansvaret för dessa frågor och har både 1999 och 2000 ställt sig bakom dessa principer.
Allvarligt för Göteborgs del är att regeringen struntade i riksdagens principbeslut om att verksamheter skall förläggas utanför Stockholm. I ett brevsvar till Norrlandsförbundet våren 2002 (dnr N2002/2070/ RUT) skrev den dåvarande regeringen: ”Huvudregeln är att varken Stockholm eller andra storstäder ska väljas för nya verksamheter.” Plötsligt uteslöts även Göteborg från att få myndigheter. I betänkande 2002/03:NU8 hänvisar näringsutskottet till det gamla principbeslutet, men följande mening har plötsligt smugit sig med:
”Utskottet anser – i likhet med vad regeringen anför i ovan citerat brev – att lokaliseringen av statliga myndigheter är en viktig framtidsfråga och att fler statliga arbeten bör placeras utanför Stockholm och de andra storstadsregionerna. Möjligheterna att öka andelen statliga arbeten utanför dessa regioner bör tas till vara, inte minst för att motverka den ojämna regionala utvecklingen i Sverige.”
Riksdagens anser alltså numera att Göteborg inte är en lämplig lokaliseringsort för statliga myndigheter. Detta upprepades senast i betänkande 2008/09:NU2 Regional tillväxt. Denna förskjutning av principen kan vi inte acceptera. Den tidigare gällande principen, om att alla orter utanför Stockholm som inte är välförsörjda med statlig verksamhet är lämpliga orter för lokalisering, bör återställas.
Göteborg har idag endast en handfull huvudkontor för statliga myndigheter och verk: Andra AP-fonden, Fiskeriverket, Göteborgs universitet, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Sjätte AP-fonden, Statens museer för världskultur samt den nya Havsmiljömyndigheten. Detta i jämförelse med Stockholm som har runt 128 huvudkontor, Uppsala 11, Solna 10, Norrköping 5 och Karlskrona 6.
Göteborg är Sveriges andra största stad. För utvecklingen i Västra Götalandsregionen är Göteborg en viktig ekonomisk motor. Göteborg har ett rikt näringsliv med starka sektorer såsom bilindustri, bioteknik, IT, handel och transporter. Något som däremot saknas är ett bra utbud av arbetsplatser för samhällsvetare. Detta gör att samhällsvetare tvingas flytta från Göteborg. Av egen erfarenhet vet vi att många som studerat vid den samhällsvetenskapliga fakulteten vid Göteborgs universitet numera återfinns i Stockholm. Många lämnar Göteborg, inte för att de längtar till Stockholm, utan på grund av att det är där arbetsmarknaden för samhällsvetare är störst. Bristen på statliga huvudkontor och myndigheter innebär att Göteborg inte har ett så brett utbud av arbetsplatser som skulle kunna vara fallet. Det innebär att Göteborg blir mindre attraktivt för samhällsvetare. Detta inverkar också negativt på övriga branscher när det gäller rekrytering av personal. För att en hel familj skall kunna bo i Göteborg krävs ju att båda makar får jobb, även om den ena av dem är samhällsvetare.
Göteborg behöver fler arbetsplatser för samhällsvetare. Som andra stad har Göteborg brist i denna sektor. Nya verk bör därför lokaliseras dit.