Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en översyn av frågan om återgivning i digital form av konstverk i anslutning till texten i en kritisk framställning.
Det är en rimlig avvägning mellan upphovsrättsintresset och informationsintresset. För att kunna diskutera och kritisera olika samhälleliga företeelser på ett begripligt sätt måste det vara möjligt att återge relevanta delar av det som diskussionen eller kritiken handlar om, t ex ett konstverk, vilket i upphovsrättslig mening även omfattar fotografiska verk och bilder.
Bestämmelsen är emellertid försedd med en viktig begränsning – återgivandet får inte ske i digital form. Denna begränsning tillkom i samband med att EU:s s k Infosocdirektiv – där en motsvarande begränsning uppställs – genomfördes i svensk rätt.
Detta är både ologiskt och opraktiskt. Mycket av samhällsdebatten och samhällskritiken förekommer i medier där innehåll publiceras i såväl tryckta som digitala kanaler, och de motiv som bär upp möjligheten att i dessa sammanhang återge konstverk i analog form har naturligtvis samma giltighet när det sker i digital form.
Det är mot bakgrund av detta rimligt att riksdagen uppdrar till regeringen att inleda en översyn av möjligheterna att utvidga bestämmelsen om rätten att återge offentliggjorda konstverk, så att den omfattar även återgivanden i digital form, samt att, om så erfordras, inom EU verka för de eventuella förändringar av Infosocdirektivet som kan behövas.