Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över hur Sverige kan utveckla en modell för att stärka konkurrenskraften och samverkan mellan stat, universitet och högskolor samt näringslivets olika aktörer.
Industrin har länge varit motorn i svensk ekonomi. Som ett exportberoende land har starka och konkurrenskraftiga storföretag bidragit till såväl sysselsättning som välfärd i vårt land. Idag arbetar omkring 600 000 inom industrin. Sedan mitten av 1970-talet har antalet sysselsatta inom industrin i princip halverats. Detta är påtagligt också för småföretagandet och bland Gnosjöbygdens underleverantörer.
En så kallad input-output–analys gjord av Almega och Unionen visar att omkring 350 000 arbetstillfällen inom tjänstesektorn är beroende av leveranser till industrin. Granskar vi den industriella produktionen i Sverige kan vi också se att den oftast kompletteras med allt mer tjänster och ökat kunskapsinnehåll, som exempelvis serviceåtagande, programmeringsuppdateringar och kundanpassningsprogram. Många av de nya jobb som växer fram inom tjänstesektorn är en direkt konsekvens av den industriella utvecklingen. Därför blir uppdelning mellan industri- och tjänsteproduktion allt mer otydlig och irrelevant. Detta är ett nog så viktigt skäl till att en stark industri även fortsättningsvis ska vara en viktig del i en långsiktigt hållbar tillväxtstrategi. Kopplingarna mellan industrin och tjänstesektorn har aldrig varit starkare än nu.
Funktions- eller innovationsupphandling har varit en viktig faktor bakom svenska industriella framgångar – även om vi är en liten marknad för teknik- och innovationsdrivna företag och investeringar i forskning och utveckling innebär en hög risk. Så finns också betydande skalfördelar i produktionen. Under många decennier kompenserades den lilla hemmamarknaden genom att staten övertog risker i stora utvecklingsprojekt. Försvarsindustrin är ett tydligt exempel, men långt ifrån det enda.
Små och medelstora företag står inte bara för en allt större del av de nya jobben utan även för de innovativa verksamheterna. FoU-investeringarna sker i allt högre grad inom mindre företagsstrukturer. Den internationella konkurrensen har inneburit att även FoU-arbetet i större internationella koncerner koncentreras också till några få internationella enheter, i hård intern internationell konkurrens – något som i dagarna varit tydligt inom de pågående omstruktureringarna inom läkemedelsindustrin.
Sverige behöver utveckla en modern modell för att stärka konkurrenskraften och för en bättre samverkan mellan staten och näringslivet och mellan akademi och näringsliv. Staten ska tillsammans med näringslivet forma strategier som syftar till att optimera användningen av statens och näringslivets utvecklingsinvesteringar inom strategiska områden inte minst genom att samordna kunskapsspridning mellan branschernas nyckelaktörer – en förmåga som idag är svagt utvecklad. En viktig plattform i detta arbete är att vidareutveckla de branschprogram som initierades 2005 men som den borgerliga regeringen avvecklat.
Den kunskaps- och kompetenslinje i näringspolitiken som tidigare socialdemokratiska regeringar initierade har ersatts av passiv borgerlig näringspolitik med sänkta utbildningsambitioner.
Mot denna bakgrund är det viktigt att staten ser över hur Sverige kan utveckla en modell för att stärka konkurrenskraften och samverkan mellan stat, universitet och högskolor samt näringslivets olika aktörer.