Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över och förenkla normerna för lokala och regionala utvecklingsmedel.
Lokala och regionala utvecklingsmedel finns idag huvudsakligen tillgängliga via länsstyrelserna, regionerna, landstingen, Almi, regionala och sociala fonden samt Jordbruksverket (Leadermedel). Ur riksdagens och departementens perspektiv förväntas i huvudsak de regionala Almibolagen vara de som skall förvalta att anslagna regionala utvecklingsmedel används enligt utfärdade direktiv. Tidigare fanns Leadermedel att tillgå på ett för lokal nivå icke toppstyrt sätt. I gällande Leaderprogram har Jordbruksverket, ofta genom att självt ålägga sig större begränsningar än vad EU centralt rekommenderar, effektivt strypt denna tillgång till medel för regional och lokal utveckling med ett underifrånperspektiv.
Ur ett lokalt utvecklingsperspektiv nedifrån är anslagna utvecklingsmedel alldeles för låsta i sina former genom ett top-down-system för utveckling och medelshantering.
Det är viktigt att undvika de inlåsningseffekter nuvarande system får på lokal nivå. All lokal och regional utvecklingsplanering sker numera genomgående med ett down-top-perspektiv, även i sättet att arbeta fram planerna. I Bergslagskommunerna i norra Västmanland, som aktivt jobbar med att verkligheten ska konstituera utvecklingsplanerna, inte tvärtom, blir därför inlåsningseffekterna tydliga i nuvarande system. För att förhindra inlåsningseffekter bör regeringen se över normerna för utvecklingsmedel genom bland annat följande:
Fler aktörer än Almi bereds plats i det regionala utvecklingsarbetet. Detta är ingen kritik mot organisationen, däremot ställer dess ställning som enda aktör mycket större krav på flexibilitet och nytänkande än vad den själv klarar av med dagens ägardirektiv. Mångfald av aktörer är bra för kreativitet i många sammanhang, inte minst detta.
Av de medel som idag anslås till regional och lokal utveckling bör en betydligt större del kunna knytas fritt till planer som kommer från lokala analyser ur ett down-top-perspektiv (exempel på sådan analys är Fagersta och Norbergs kommuners arbetssätt inom Tillväxtverkets projekt ”Lärande Tillväxt”). Dessa analyser kan inte följa dagens mall, där tillväxtplanerna spikas i början av en EU-programperiod, och därför behövs en större pott ”programbundna innovativa utvecklingsmedel” som kan användas för down-top-arbetssättet, om man ska anpassa medelssystemet till hur arbetet fungerar idag i praktiken.