Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att det bör byggas upp ett nationellt likvärdigt kontrollsystem.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör analysera situationen och överväga behovet av ett förtydligande av lagstiftningen vad beträffar produkter och restprodukter och lägga fram erforderliga lagförslag för riksdagen.
Regeringen föreslår vissa ändringar i lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen förkortad HBL.
Regeringens förslag berör frågor om vem som ska rapportera om hållbara drivmedel och flytande biobränslen samt att den rapporteringsskyldiga ska ha rätt att få ett hållbarhetsbesked från tillsynsmyndigheten. Hållbarhetsbeskedet ska kunna användas vid deklaration för energiskatt och koldioxidskatt och vid deklaration för elcertifikat. För att få ett hållbarhetsbesked ska den rapporteringsskyldige upprätta ett kontrollsystem som säkerställer att hans eller hennes biobränslen kan anses som hållbara.
För en effektiv och rättvis kontroll av de rapporteringsskyldiga krävs ett nationellt likvärdigt system.
En del remissinstanser är kritiska till att kontrollsystemet bygger på att det är den rapporteringsskyldige som själv ska godkänna sitt eget system. Vi delar den kritiken och anser att tillsynsmyndighetens uppgift blir svårhanterlig, då kontrollerna blir av så skiftande karaktär. De olika systemen kan komma att variera stort och leda till att arbetet med en effektiv kontroll försvåras. Vi anser att det i stället bör byggas upp ett nationellt likvärdigt kontrollsystem. Detta bör ges regeringen till känna.
Lagstiftning bör ha ett klimatneutralt perspektiv på varor och tjänster. Vi anser inte att en och samma produkt ska kunna omfattas av olika regler.
Regeringen har tagit intryck av framförd kritik när det gäller definitionen av restprodukter. Den nya lagtexten ökar förståelsen om vad som är en produkt och vad som är en restprodukt. Dock kan det kvarstå otydligheter i själva författningskommentarerna, vilket ligger till grund för tolkningen och
tillämpningen av lagtexten. Innebär texten i författningskommentaren att en råvara som används som biodrivmedel i vissa sammanhang felaktigt kan uppfattas som en restprodukt och inte som en produkt? Som restprodukt gäller andra regler för t.ex. spårbarhet. Det skulle då kunna leda till att t.ex. råtallolja blir mer lönsamt att använda som biodrivmedel jämfört med användning i andra sektorer. Lagstiftningen riskerar därmed att inte ha ett klimatneutralt perspektiv, utan inriktas mot att premiera en råvaras konsumtion inom ett visst område. I propositionen finns ingen analys och konsekvensbedömning av detta.
Det är olyckligt om tillämpningen av lagen skulle kunna leda fram till en situation där samma råvara kan tolkas som både produkt och restprodukt. Vi anser därför att regeringen bör analysera situationen och överväga behovet av ett förtydligande av lagstiftningen vad beträffar produkter och restprodukter och lägga fram erforderliga lagförslag för riksdagen. Detta bör ges regeringen till känna.