Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att särskilt uppmärksamma hästhållningen i den pågående utredningen om djurskydd.
Djurskyddslagstiftningen från 1988 efterlevs idag under överinseende av staten genom länsstyrelserna, från att tidigare ha varit en kommunal myndighetsutövning. Sedan ansvaret flyttat över upplevs det möjligen som en mera likvärdig tillsyn, medan det är tveksamt om det egentligen lett till att djuren får det bättre.
Ett direktiv till den pågående utredningen är att tillsynen mera skall se till djurens välbefinnande ur ett helhetsperspektiv än baseras på detaljerad mätning av takhöjder och storleken på båspallar etc. Det är en god ambition, förutsatt att det är möjligt att kombinera dessa till viss del motstridiga synsätt. Djurskyddets framtida roll skall också vara förebyggande, vilket torde innebära att rådgivning blir en mera framträdande uppgift för djurskyddsinspektörer, oavsett var tillsynsansvaret ligger.
Under tiden utredningen pågår upplever många djurägare att inspektörerna dömer ut väl fungerande stallar och verksamheter. De rycker därmed undan fötterna för en god djurhållning och ett företagande på landsbygden. Detta samtidigt som oseriösa djurhållare, sådana med bristande kunskaper och insikt om djurens behov, fortsätter plåga djur. Det sker en misshushållning med resurser som leder till att ”mygg silas, medan kameler sväljs hela” (om liknelsen tillåts i detta sammanhang).
Särskilt drabbar detta många hästföretagare. Dessa kräver en särskild uppmärksamhet, då det finns en stor spännvidd i de förhållanden under vilka hästföretagande och hästhållning bedrivs, samtidigt som branschen är i expansion. Många hästägare är ej att betrakta som företagare utan har hästhållningen som fritidsintresse. Hos denna grupp krävs särskilda insatser, både i tillsynen och det förebyggande arbetet. Härvid bör det även belysas vilka konsekvenser skyddsavstånd får till bebyggelse för stallars och inhägnaders storlek och utformning.
Djurskyddsutredningen bör således vid sidan av de redan givna direktiven, även uppmärksamma hästhållningens och hästföretagandets förhållanden. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.