Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om talerätt för djurskyddsorganisationer i brottmål som rör djur.
Djur kan falla offer för brott, men de kan inte föra sin egen talan. I både djurskyddslagen, brottsbalken och jaktlagen definieras brott där det är djur som blir lidande och djurens intressen som rättssystemet ska ta tillvara. Men djur kan inte föra sin egen talan. När brott begås enligt miljöbalken, och det är naturen som hotas, kan inte heller ”brottsoffret” föra sin egen talan. Men enligt miljölagstiftningen har miljöorganisationer talerätt i domstol; organisationer på området har rätt att väcka talan, även talan om förbud mot viss verksamhet och om skadestånd, och kan överklaga beslut för att tillvarata naturskydds- eller miljöintressen. En sådan möjlighet saknas idag för djurskyddsorganisationer vid brott som rör djur.
Idag saknas målsägande i rättegångar som rör brott mot djur. Djurägaren kan vara målsägande i vissa fall, exempelvis för att yrka på skadestånd, men om det är djurägaren som har begått brottet, finns det ingen som får föra djurets talan. Det behövs en möjlighet för organisationer att föra det drabbade djurets talan, på samma sätt som idag är möjligt i miljörättegångar.