Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att överväga en översyn av jakttider.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att antalet arter som omfattas av skyddsjakt begränsas i så stor omfattning som möjligt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att en noggrannare intresseavvägning bör göras mellan samhällsnyttan av jakt året runt för vissa arter och det lidande som tillfogas djuren.
Enligt 23 § jaktlagen (1987:259) och 2 § jaktförordningen (1987:905) får idag s.k. skyddsjakt ske på ett flertal däggdjurs- och fågelarter under hela eller delar av året. Jakten kan vara tillåten även under tider då djuren har årsungar. Förutom att föräldralösa ungar är mer utsatta för predation, så riskerar de att drabbas av undernäring, uttorkning och svåra väderförhållanden. Svält, törst och exponering för fukt och kyla innebär mycket stress och stora fysiska påfrestningar som ofta leder till att ungarna dör. Jakt som kan leda till att årsungar blir föräldralösa är därför inte förenlig med 27 § jaktlagen (1987:259) som föreskriver: ”Jakten skall bedrivas så att viltet inte utsätts för onödigt lidande.” Omfattningen av sådan jakt och revidering av jakttider bör skyndsamt utredas, och antalet arter som omfattas av sådan jakt bör begränsas i så stor omfattning som möjligt.
De djurarter som är föremål för s.k. allmän jakt är i huvudsak skyddade från jakt under den tid de har ungar. Det finns ett jägarintresse att se till att djurungar av arter vars kött tas till vara överlever i så hög grad som möjligt för att bli byten under den senare jakten. För de flesta arter som konkurrerar med jägarna eller i övrigt anses ställa till besvär är fullvuxna djur förmodligen i stor utsträckning skyddade från jakt under sin fortplantningstid. Däremot jagas deras ungar under vår och sommar. Exempel på detta är årsungar av grävling, råka och vildsvin. Jakt på rävungar infördes nyligen under samma förutsättningar.
Många arter är däremot fredlösa året runt (1 juli–30 juni) under vissa förutsättningar. Djur som kommer in på gård eller i trädgård och där kan orsaka skada eller olägenhet får jagas under hela året. Exempel på sådana arter är hermelin, vessla, ekorre, kråka, råka, kaja, skata, tamduva, björktrast, gråsparv och pilfink.
Rödräv och grävling får jagas året runt på mark med jordbruksgrödor eller på mark som används till yrkesmässig trädgårdsodling om djuren där orsakar skada på grödor och odling. De får också jagas om de förekommer tillfälligt på ö, holme eller skär och om det behövs för att skydda ungar av tamdjur inom område för uppfödning av tamdjur och i renskötselområdets kalvningsland. De får slutligen också jagas inom ett avstånd av 200 meter från område för viltuppfödning, hönsgård eller liknande anläggning om det behövs för att förhindra skada inom anläggningarna.
Inom sådant område för viltuppfödning, hönsgård eller liknande anläggning samt inom ett avstånd av 200 meter från sådana anläggningar får även hermelin, vessla, iller, mård och korp jagas om det behövs för att förhindra skada inom anläggningarna.
Enligt jaktförordningen får vissa arter som orsakar ”sanitär olägenhet” jagas året runt. Det kan i dessa sammanhang för övrigt noteras att begreppet ”sanitär olägenhet” som infördes i hälsoskyddslagen nu har ersatts av begreppet ”olägenheter för människors hälsa”. Olägenhet för människors hälsa är ett grundläggande begrepp i arbetet med hälsoskydd. Med olägenhet avses i miljöbalken en störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka en människas hälsa menligt i fysisk eller psykisk mening. Exempel på arter som omfattas av åretruntjakt är grågås och kanadagås.
Det kan ifrågasättas hur intresseviktningen ska göras mellan den skada dessa djur kan göra och vilken skada de kan tillfogas genom att vara utsatta för jakt året runt. Det vore rimligt att en noggrannare intresseavvägning gjordes mellan samhällsnyttan av jakten och det lidande som tillfogas djuren.