Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om villkor för upplåtelse av småviltsjakt på statens marker i fjällområdet.
I slutet av 1980-talet behandlades i olika utredningar frågan om vilka medel som fanns för att öka tillgången på jakt för jägare bosatta i Sverige. Det i detta avseende mest konkreta utfallet av dessa utredningar blev riksdagens beslut i slutet av 1992 vid behandlingen av propositionen om samerna och samisk kultur m.m. Här beslutade riksdagen bland annat om att ge kraftigt utökad tillgång till småviltjakt på statens marker i fjällområdet.
Under de snart 20 åren som gått sedan beslutet togs har också ett stort antal jägare fått möjlighet att jaga i den svenska fjällvärlden. Regelverken som styrt jakten har av olika skäl ändrats vid ett antal tillfällen under tiden som gått, den senaste påtagliga regelförändringen kom våren 2007 då regeringen beslutade ändra lydelsen av rennäringsförordningens § 3 från ”… småviltjakt … skall upplåtas till den som är fast bosatt i Sverige … ” till ”… småviltjakt skall upplåtas … ”.
Motivet till förordningsändringen var dels en oro för att regelverket i kunde strida mot EU-rätten, dels en vilja att ge bättre förutsättningar för en utökad jaktturistnäring i fjällområdet. Följden av lagändringen blev att berörda länsstyrelser inte längre kunde ha olika regler för jägare bosatta i Sverige och jägare bosatta utanför Sverige. Resultatet blev ett ökat tryck från jägare från framförallt Norge, Finland och Italien.
Idag, drygt tre år efter regeringens beslut, vet vi dels att oron för att det dåvarande regelverket skulle strida mot EU-rätten var kraftigt överdriven, dels att beslutet tvärt emot vad som var avsikten medförde kraftigt negativa konsekvenser för jaktturistnäringen. Den ökade tillströmningen av jägare resulterade i stället i att många jaktturistföretag avvecklat sin verksamhet eftersom att man inte upplevde sig kunna garantera kvaliteten på de jaktarrangemang man erbjudit sina kunder. Övriga jägare, såväl ortsbor som tillresande jägare, är också av den uppfattningen att det nu gällande regelverket är förödande såväl för jaktupplevelsen som för ett väl fungerande jaktupplåtelsesystem. Till detta kommer även att renskötselns företrädare är av den uppfattningen att nuvarande ordning är helt oacceptabel.
För att komma till rätta med den ovanstående beskrivna situationen är det av största vikt att regeringen skyndsamt beslutar om nödvändiga åtgärder. Dessa ska dels harmoniera med angränsande länders regelverk för förvaltning av småviltsjakt på statlig mark och vatten, dels ge berörda myndigheter verktyg för att skapa en uthållig och välfungerande jakt- och viltförvaltning på statens marker i fjällområdet. Samtidigt ska behovet av jaktmöjligheter för jägare bosatta i landet tillgodoses.