Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om produktion och försäljning av gårdsproducerade livsmedel.
Vi talar om matlandet Sverige, som ska spira. Turistindustrin är redan stor och borde kunna ”skvätta” över på produktion och försäljning av ”gårds- och närproducerade” livsmedel. Men inget genombrott tycks ske. En jämförelse kan göras mellan Österrike och Sverige, som gick med i EU samtidigt. Även om vi försöker ”rensa” statistiken från traditioner och hävdvunna handelsmönster kvarstår faktum att utvecklingen har gått i diametralt motsatt riktning i dessa båda länder. I Österrike blommar gårdsproducerade livsmedel, ökningen är markant sedan flera år tillbaka. I Sverige står det i stort sett stilla, trots allt fagert tal.
I Österrike har arealen utökats och antalet bönder och livsmedelsproducenter blivit fler. Av den sammanlagda livsmedelproduktionen står de ”små” producenterna för ca 70 %. I Sverige minskar drastiskt antal bönder tillika presumtiva gårdsproducenter. I Sverige kommer våra livsmedel från storproducenter och internationella koncerner till ca 97 %!
Flera problem radar upp sig, inte bara ekonomiska. Sverige har till stor del sökt EU-bidrag från de sociala fonderna, ej strukturfonderna. Vi har skapat för få handelsplatser, och här kan vi politiker skapa bättre förutsättningar. Men en stor del handlar om vårt synsätt på dessa producenter. En alltför rigid tolkning av de bestämmelser som finns vad gäller miljö och hälsoskydd har gjort det mycket kostsamt och krångligt för många – ekonomiskt omöjligt för en del. Det finns också alltför många myndigheter och verk som den enskilde producenten måste hålla kontakt med. Ingen samordning finns.
Upphandlingsreglerna är ett annat problem. Dagens sätt är upphandla livsmedel till det offentliga utgör ett stort problem. Anbudsförfarandet och storlek på enheter gör det näst intill omöjligt för små producenter att lämna anbud. Ett annat problem är naturligtvis den oligopolliknande situation som finns på detaljhandelsområdet. Detta är dock en fråga utanför vårt kompetensområde.
Förutom fler arbetstillfällen och en levande landsbygd finns ett antal positiva effekter. Matlandet Sverige skulle göra skäl för namnet. Intresset för när- och gårdsproducerat skulle öka. Turismen skulle få ett ben till att stå på.
På flera olika sätt kan stat, kommuner och landsting underlätta för gårdsproducerade livsmedel. Förenkling av regler, samordning mellan myndigheter, smidigare tillämpning av regelsystemet, ekonomiska stimulanser och minskade kostnader vid uppstart och under företagets begynnelse. Med enkla medel bör detta kunna ses över. Det är också sannolikt små medel som behövs för att få matlandet Sverige att bli en reell verklighet.