Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om införande av jakt på skarv.
Sverige har haft en kraftig ökning av skarv under de senaste åren. Det är en ökning som har medfört att denna fågelart numera häckar i stora delar av vårt land. Att ökningen varit mycket snabb beror på många faktorer, bland annat har övergödning lett till mer tillgänglig föda i Östersjön.
Skarven är en stor konkurrent till yrkesfisket och har när den häckar en stor negativ inverkan på naturen. Exemplen på detta är synliga på många ställen utefter vår kust. Hela öar har blivit helt förstörda av skarvens spillning och häckning. Mark med högt naturvärde och som i många fall avsatts som naturvårdsområden har nu blivit något som liknar områden som utsatts för naturkatastrofer. För att komma till rätta med situationen är det nödvändigt att tillstånd ges för skyddsjakt på den art av skarv som förorsakar dessa problem.
Allmän jakt på skarv är enligt rådets direktiv om bevarande av vilda fåglar (79/409/EEG) inte tillåten. Det finns trots detta möjlighet för länsstyrelsen att enligt jaktförordningen (1987:905) besluta om skyddsjakt på skarv. Länsstyrelserna har de senaste åren meddelat tillstånd att skjuta cirka 10 000 skarvar samt att pricka 20 000–30 000 ägg varje år. Resultatet av skyddsjakten är att 6 000–7 000 skarvar skjutits och ca 10 000 ägg prickats varje år. Trots denna relativt omfattande skyddsjakt har skarvpopulationen inom svenskt territorium ökat från cirka 25 000 par 2001 till över 40 000 par 2008.
Mot denna bakgrund anser vi att Sverige bör verka för att allmän jakt på skarv införs inom ramen för en översyn av EU:s fågeldirektiv.