Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen skyndsamt bör ta initiativ till en nationell strategi för klimatanpassningsarbetet.
Temperaturen på jorden stiger och det pågår en global uppvärmning. Denna utveckling har pågått i flera decennier och kan inte förklaras med enbart naturliga faktorer. Det innebär att vi måste anpassa oss till dagens och framtidens klimat med högre temperatur och mer intensiv nederbörd jämfört med idag. Vi måste också räkna med förändringar av riskerna för extremväder. Anpassningen till ett förändrat klimat måste ske parallellt med arbetet för minskade utsläpp.
Samhällets sårbarhet för en klimatförändring beror dels på hur mycket klimatet förändras och hur snabbt det sker, men också på hur väl förberett samhället är för att möta förändringen och alla sektorer som berörs. Speciellt viktiga är de sektorer där det fattas beslut som har långsiktiga konsekvenser, som inom den fysiska planeringen och utbyggnaden av infrastrukturen. Det är risk för att vi bygger fast oss i förhållanden som är svåra att rätta till om vi inte redan nu tar hänsyn till att de fysiska förutsättningarna förändras. Därför krävs medveten planering, samhällsbyggnad och förebyggande åtgärder för att genom det minska samhällets sårbarhet.
En viktig uppgift för samhället blir därför nu att snabbt anpassa befintliga byggnader, infrastruktur och samhällsstruktur till stora vattenflöden och högre vattennivåer. Men lika viktigt är det att anpassa samhällsutvecklingen och dimensionera nya byggkonstruktioner för de klimatförhållanden som kan förväntas de närmaste 50 åren. Detta har inte minst klimat- och sårbarhetsutredningen poängterat i sitt betänkande till regeringen.
En stor svårighet är att vi inte vet exakt hur framtidens klimat kommer att se ut. Eftersom klimatförändringarna varierar över landet kan samma förändringar få positiva konsekvenser i vissa delar av landet samtidigt som konsekvenserna kan vara negativa i andra delar. Klimatanpassning kommer därför till stor del att handla om att fatta långtgående beslut under osäkra förutsättningar.
Stora värden står således på spel. För att möta hoten och begränsa skadorna av framtida klimatrelaterade naturolyckor blir det nödvändigt att arbeta såväl förebyggande med att skydda särskilt utsatta områden som att höja kvaliteten i samhällsplaneringen. Det kräver ytterligare forskning och ny kunskap
Det finns ganska entydiga forskningsresultat för Sverige, som visar att vi går mot mildare och blötare vintrar, att snötäcket minskar och glaciärerna krymper, att havsnivån stiger, att flödena i vattendragen förändras, att växtsäsongen blir längre och att ekosystemen ändras på grund av klimatförändringen.
Staten bör därför engagera sig hårdare i klimatanpassningsarbetet. I klimatpropositionen tog regeringen upp väldigt lite av förslagen från Klimat- och sårbarhetsutredningen. Ansvaret vilar på länsstyrelserna, men det räcker inte. Den webbportal som vi har nationellt, Klimatanpassningsportalen, är inte alls lika uppdaterad och bra som Norges och Danmarks motsvarigheter. Det är ett delat ansvar mellan flera myndigheter och ingen verkar ha fått resurser att driva saken.
I Klimat- och sårbarhetsutredningen betonas att arbetet med anpassning till ett förändrat klimat i Sverige behöver stärkas och samordnas på både central och regional nivå. Arbetet måste genomsyra hela samhället och integreras i sektorsansvaret.
Det behövs aktiva klimatanpassningsåtgärder och regeringen bör ge en myndighet och ett departement uppdraget att ansvara för detta arbete. Regeringen bör skyndsamt ta initiativ till en nationell strategi för klimatanpassningsarbetet med denna inriktning.