Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en översyn av föreskrifterna för Sveriges nationalparker.
Sverige har för närvarande 29 nationalparker. De ska utgöras av representativa landskapstyper som bevaras i naturligt tillstånd men de ska också vara natursköna eller unika miljöer som kan ge starka naturupplevelser. En tanke är också att stimulera och underlätta för människor att komma ut i skog och mark. De flesta nationalparkerna har vandringsleder och i några finns det informationscentraler. Vissa erbjuder även övernattningsmöjligheter.
Det är Naturvårdsverket som enligt bestämmelserna i naturvårdsförordningen (1976:484) meddelar närmare bestämmelser om förvaltningen av nationalparken och de föreskrifter som krävs för att trygga ändamålet med nationalparken.
Enligt min uppfattning innehåller dessa föreskrifter ibland försiktighetsprinciper in absurdum. Det gäller framförallt föreskrifter för allmänheten med förbud som ibland kan ses som klart befogade, ibland inte alls.
Jag anser att nationalparksföreskrifter ska vara tydliga och klara, men också kunna förstås och accepteras av den allmänhet som vistas där. Som förklarande exempel kan nämnas att ett förbud mot svampplockning (Tivedens nationalpark) i ett område som vissa år dignar av svamp inte kan anses rimligt eller ens förstås och åtlydas av dem som vistas i området. Däremot hade ett förbud mot att plocka en viss sorts svamp om den är rar och kräver särskilt skydd varit både förståeligt, rimligt och klokt.
Detta exempel visar att det finns skäl till en förändring av föreskrifterna. Naturvårdsverket bör därför ges i uppdrag av regeringen att göra en översyn och modernisering av de föreskrifter som finns för Sveriges nationalparker. Detta bör riksdagen ge regeringen tillkänna.