Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om torvens roll i systemet med utsläppsrätter.
Landets energipolitik har under de senaste åren byggt på varaktiga, förnybara och inhemska energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan. Torvbrytning och torvförbränning har i det sammanhanget utvecklats till ett viktigt komplement till andra biologiska och förnybara bränslen som skogsavfall och restprodukter från skogsindustrin. Inte minst viktig är torven då den förbränns tillsammans med andra trädbränslen för att skapa högre verkningsgrad och minska driftsstörningar, vilket ger mindre miljöpåverkan.
Därtill är torven en rejäl prisregulator mot alla andra förekommande bränslen. Inte minst gentemot andra biobränslen som annars riskerar att gå upp i pris i ekvivalens med oljan. Därmed skapas svårigheter för skogsindustrin att försörja sina kvarvarande spån- och fiberplattfabriker med råvara.
Torv utgör i kombination med trädbränslen av skilda slag ett tryggare energisystem för Sverige och gör oss mindre sårbara för fluktuationer på den internationella marknaden som för övrigt domineras av petroleumprodukter och kol.
Energitorvbranschen omsätter mer än en halv miljard kronor och skapar enligt den statliga Torvutredningen (SOU 2002:100) mer än 600 årsarbeten inom företrädesvis sysselssättningssvaga och glest bebodda bygder. Torvbrytning bör ske där den kan bedrivas på det mest miljömässigt acceptabla sättet. Mer än 50 fjärrvärme- eller kraftvärmeverk använder torv som bränsle, ofta som spetsvärme då den är mycket energirikare än trädbränslen.
Vi anser att torven är en mycket viktig energikälla och bör klassas som ett biobränsle.