Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en nationell förvaltningsplan för säl och skarv.
Under de senaste decennierna har stammen av säl ökat, vilket är glädjande med tanke på den stora säldöd som drabbade våra vatten i mitten på 80-talet. Även populationen av främst mellanskarv har ökat och detta mycket kraftigt. Siffror från Fiskeriverket visar på en mångdubbling sedan 70-talet, från tusentalet till dagens siffror med över 200 000 individer.
I alltför stort antal, stor koncentration och i kombination ställer säl och skarv till med stora problem för fisket, både yrkesfisket, sportfisket och husbehovsfisket. Skador på fångsten och den stora mängd fisk, som säl och skarv konsumerar, hotar inte bara yrkesfisket, utan också den återväxt av främst torsk och lax som vi alla vill åstadkomma.
De synliga skadorna är dock bara en del av problemet för yrkesfisket. 80 % av skadorna orsakade av säl och skarv på all sorts fångad fisk är av sådan omfattning att fisken inte går att använda till annat än att malas ned till foderfisk.
När vi människor genom vårt levnadssätt rubbar balansen i det ekologiska systemet är det vår plikt att återställa den. Den kontrollerade jakten på älg, råddjur, vildsvin m.m. syftar till detta, och med tanke på både sälens och skarvens kraftiga tillväxt, borde samma förhållningssätt gälla dessa djurarter.
Detta handlar förstås i grunden om konkurrens om fångsterna och ska regeringens ambition om en levande havsmiljö tillsammans med ett levande, kustnära fiske uppfyllas, måste en balans uppnås mellan fiskbeståndens återväxt, sälens och skarvens antal och yrkesfiskarnas fångstmöjligheter.
Därför bör en ordentlig och nationell förvaltningsplan upprättas även för säl- och skarvbestånden kring våra svenska kuster.